Axel Andersson och hans familj brukar Överstad Södergård och Stora Greby utanför Askeby och har fått intresset för fyrhjuliga brummande bumlingar med modersmjölken.
När klasskompisarna skyndar hem från skolan för att byta om till fotbollsmatchen – då knallar Axel iväg till garaget där stora favoriten står och väntar.
En Ferguson Grålle från 1952 är hans alldeles egen traktor som han vårdar ömt.
– Den behöver kollas ibland. Slangar ska bytas och grejer ska smörjas, säger Axel som inte tvekar en sekund om vad han ska syssla med som vuxen.
– Bonde. Helt säkert. Jag tänker ta över ansvaret för gårdarna. Det är redan bestämt.
Pappa Magnus Andersson och farfar Clas-Gunnar Andersson står en bit bort och ler när de lyssnar till Axels framtidsplaner.
– Han vet vad han vill, säger Magnus och skrattar.
Clas-Gunnar berättar att sonsonen är sjunde generationen i släkten Andersson, i rakt nedstigande led, som tänker försörja sig som lantbrukare.
– Det var väl förutbestämt, haha.
Axel funderar på att sluta skolan efter sjunde klass, för att därefter helt styra in på livet som heltidsbonde.
– Farfar gjorde så när han var ung. Och det har gått jättebra för honom, säger han.
På det örat lyssnar dock inte pappa Magnus.
– Nä. Det är skolplikt som gäller. Först grundskolan, sedan gymnasiet.
Axel protesterar inte särskilt mycket när frågan förs på tal.
– Okej då. Men det blir Vreta naturbruksgymnasium i så fall, säger han med ett leende.
