– Du anar inte hur mycket tid det går åt att hålla en gård i ordning och att hålla snyggt omkring sig, säger Carl G Nilsson som hjälper sonen Jonas Nilsson så mycket han kan och orkar.

Höstbäck ligger ett par kilometer utanför Björsäter längs vägen mot Östra Ryd. Här är det välskött och välordnat med klippta vägrenar och välhållna byggnader.

Carl G och hustrun Gerd bor ett stenkast från mangårdsbyggnaden, i Sjösveden mellan betesmarker och sjön Hövern.

Artikelbild

| Fjärde generationen på Höstbäck. Farfars far köpte gården 1880. För tio år sedan lämnade Carl G över till sonen Jonas.

– Vi byggde huset här för tio år sedan och tänker bo kvar så länge vi kan.

Då, 2008 gjordes ett generationsskifte på Höstbäck. Jonas blev femte generationen på gården.

– Min farfars far kom hit 1880. Han var storbyggmästare och byggde mycket ladugårdar och hus häromkring.

Själv tog han över Höstbäck vid 20-års ålder.

– Jag hade tidigt sagt att jag ville bli bonde.

Det var inte bara lantbruket som följde med modersmjölken. Det politiska engagemanget hemifrån ledde också den unge Carl G in i Björsätersavdelningen av Högerns ungdomsförbund.

Varför blev det Högern?

– Mina föräldrar var med. Med åren skapade jag en egen uppfattning. Moderaterna är det parti som värnar det som är viktigt för mig, som fri företagsamhet, enskild frihet och äganderätt. Det man äger, det vårdar man.

Höstbäck har vårdats genom generationerna och gett tillbaka. Skogen har tillfört resurser, liksom fiskevattnet. Men 1968 slog kräftpesten ut den inhemska flodkräftan.

– 1969 – 70 började vi sätta ut signalkräftor i Hövern. Det blev senare en stor sak för fiskevattenägare i hela landet. Jag tycker att det blivit en framgångssaga, att vi idag kan äta kräftor som vuxit upp i Sverige.

Med åren växte det politiska engagemanget, från det allra första uppdraget i brandstyrelsen i dåvarande Björsäters kommun, till kommunstyrelsen i Åtvidaberg och flera regionala uppdrag.

Större uppdrag väntade.

– 1985 släppte jag jordbruksdelen på gården till en arrendator.

1988 valdes Carl G in i riksdagen och blev kvar under fyra mandatperioder.

– Det är ett fantastiskt uppdrag att få sitta i riksdagen och att ha tillgång till dess talarstol. När jag får frågan om jag saknar det, så är svaret ja.

Det politiska engagemanget är kvar. Carl G har precis varit i Almedalen och representerat Moderata seniorer, där han är vice ordförande. På plats i Almedalen tog han också möjligheten att tala integration med Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik.

Engagemanget för ensamstående Vlora från Kosovo och hennes två döttrar, har återgetts i Corren. Carl C beskriver det som en mardröm, som hållit honom vaken om nätterna. Vlora kom till Sverige med sina döttrar för åtta år sedan. Efter en rad bakslag i migrationsdomstolar är hon sedan april tillbaka i Kosovo.

Nyligen fick hon åter avslag på ansökan om arbetstillstånd.

– Det kom som en chock. Vi har precis överklagat, det är sista chansen.

Han känner frustrationen och maktlöshet.

– Hela situationen är absurd. Vi har en kvinna som har arbete, barn i skolan och som är fullständigt integrerad i Sverige. Vlora är ett skolexempel på integration.

På bordet ligger en mapp med fullständig dokumentation över alla de som stöttar Vlora med bidrag till uppehället i Kosovo.

– Vi är många som håller henne och barnen med tak över huvudet och mat på bordet.

– Det finns pengar på kontot, men det flödar inte in som tidigare. Vi får inte glömma henne. Får jag önska något på födelsedagen så är det att Vlora och flickorna får komma hem.