Förra året beslutade länsstyrelsen om djurförbud för ett lantbrukarpar som driver en gård i Åtvidabergs kommun.

Länsstyrelsen hänvisade till att det funnits allvarliga problem med djurhållningen. Länsstyrelsen menade att tillsynen och vården av nötkreatur försummats.

Mannen hade också under sensommaren 2017, mot sitt nekande, dömts i tingsrätten för djurplågeri. Domen avsåg en ko som kalvat och drabbats av förlamning. Den hade blivit liggande i lera utan mat och vatten och utsattes medan den ännu levde för att vilda djur åt av den.

LÄS MER: Vilda djur åt på levande ko

När kon två dagar senare skulle avlivas gick det snett. Skottet från bultpistolen bedövade inte kon, med följd att den avblodades medan den hade full känsel.

Domen avsåg också en oanmäld kontroll på gården, då länsstyrelsen funnit flera sjuka och kraftigt avmagrade djur. Flera var i så dåligt skick att de fick avlivas och 35 djur omhändertogs.

Även om beslutet om djurförbud inte fattades på grund av domen, menade länsstyrelsen att domen bekräftat de brister som funnits i djurhållningen.

Såväl mannen som kvinnan överklagade länsstyrelsens beslut om djurförbud till förvaltningsrätten. Mannen fick stöd av Peter Borring, ordförande för LRF i Östergötland, som varit med vid en av länsstyrelsens inspektioner och inte sett några djur som antydde på missförhållanden.

– Jag vittnade om vad jag såg vid det tillfället, säger Peter Borring.

En veterinär, uttryckte att djurhållningen haft stora brister, men att det i nuläget fungerar bra på gården.

Mannen medgav att det funnits problem på gården - som sjukdom i besättningen, men hävdade att han vårdat och skött om djuren. Han förklarade också varför han inte tidigare sett till kon som blivit liggande efter kalvning. Att han dröjde ska ha berott på rädsla för en granne som var ute och tjuvjagade.

Förvaltningsrätten menar att länsstyrelsen gjorde rätt som beslutade om djurförbud. Rätten noterar att det är uppenbart att lantbrukaren tycker om sina djur, men att han inte haft förmågan att rätta till de brister som uppmärksammats. Överklagandet avslogs.

Kvinnan menade att hon felaktigt pekats ut som djurhållare och att hon bara vid enstaka tillfällen skulle ha hjälpt till på gården. Hon påpekade att ett djurförbud skulle innebära att hon inte skulle få ha sällskapsdjur.

Förvaltningsrätten har bedömt att kvinnan medverkat i skötseln av djuren på gården och att hon haft inflytande över djurhållningen.

I domen fastställer förvaltningsrätten djurförbudet, men gör för kvinnan ett undantag för mindre sällskapsdjur, som hund och katt.