– Barnhemmet gav mig en fantastisk chans i livet. Om jag inte hade fått komma dit så kanske jag hade varit en av dem som sitter på gatorna och tigger i Sverige i dag, säger Catalin Vlad när vi träffar honom på Hjärta till Hjärtas kontor på Tornby.

Han är lågmäld och mån om att uttrycka sig rätt. Trots att han kan engelska vill han helst tala rumänska och få tolkhjälp av en god vän sedan barnhemstiden, Rickard Klerfors på Hjärta till Hjärta

1990-talet var en kaotisk tid i Rumänien. Diktaturen hade fallit, ekonomin var laglös och korruptionen omfattande. Fattiga människor lämnades åt sitt öde och i Bukarest levde gatubarn i stadens kloaker, hungriga, rädda och limsniffande.

Artikelbild

Ett av barnen som hade det svårt var Catalin Vlad. Hans pappa var död och modern hade blivit lurad i en fastighetsaffär och förlorat familjens bostad.

– Jag bodde omväxlande hos olika avlägsna släktingar. Det var en förvirrad tid för mig, och jag var mycket nära att hamna bland barnen på gatan, berättar Catalin.

På den tiden hade Hjärta till Hjärta ett barnhem i Bukarest där de tog emot gatubarn och gav dem ett ordnat liv. Dit kom Catalin som 11-åring. Det första han lade märke till var att det fanns en gitarr i pojkarnas rum.

– Något år tidigare hade jag hittat en trasig gitarr i ett soprum och blivit helt fascinerad. Den hade bara ett par strängar, men jag försökte spela på den ändå, berättar han.

Artikelbild

Gitarren på barnhemmet var hel och dessutom fanns det en man i personalen som kunde lära ut det mest grundläggande i gitarrspel. Catalin sögs in i gitarrspelandet och snart insåg barnhemmets ledning att Catalin hade en musikbegåvning utöver det vanliga.

– Jag fick ta lektioner för en erkänd gitarrist, och det gjorde att jag så småningom kunde söka in på ett musikgymnasium, fortsätter Catalin.

Catalin Vlad tillbringade några år på barnhemmet Casa Blanca och flyttade senare till en fosterfamilj. Genom alla år har han fått stöd från Hjärta till Hjärta, inte bara ekonomiskt utan även känslomässigt; att tro på sig själv och att han kan åstadkomma något i livet. Han har förvaltat det väl, pluggat hårt och i dag har han en universitetsexamen med musik som huvudämne.

Nu är han 28 år och försörjer sig på att vara musiklärare och frilansande musiker. Han har turnerat som klassisk sologitarrist i många europeiska länder och spelar dessutom i ett gypsyband.

– Jag tycker om att undervisa barn och få dem att upptäcka klassisk gitarr, säger han.

Det är inte många musiker som blir rika på sitt spelande, och det gäller även i Rumänien. Trots att han numera är en välkänd gitarrist i sitt hemland är inkomsten ganska knapp. Men när han nu turnerar i Östergötland är det med ett antal gratiskonserter. Han gör det för att tacka alla de anonyma människor som genom att skänka pengar, kläder och andra saker till Hjärta till Hjärta hjälpt honom att få ett bra liv.

– Jag blir sorgsen när jag ser tiggarna på gatorna här i Linköping. Det kunde lika gärna varit jag.

– Det enda sättet att långsiktigt lösa problemet med att människor tvingas tigga är att ge dem utbildning. Tiggarnas barn måste få skolutbildning så att det kan skapa sig ett bättre liv än sina föräldrar, fortsätter han.

– Jag är själv ett bra exempel på vilken avgörande betydelse utbildning kan ha, säger Catalin Vlad.