Ungefär så funderade Gabriella Cahlin i Tjugby mellan Heda och Rök.

Men hon nöjde inte med att fundera. Hon satte sig ner och började skissa på en sådan produkt. Nu har hon sytt upp några prototyper som just i detta nu bärs av några testpersoner under fältmässiga förhållanden, det vill säga på Linköpings regnsköljda cykelvägar.

Nästa steg är att mönsterskydda hennes färgglada regnponchos och hitta företag som kan tillverka dem.

Artikelbild

| Två. Lätt som en plätt tar Gabriella Cahlin ut ponchon ur påsen. Lite trixigare är det att få in den, men med övning går det.

Men vi börjar väl från början. För drygt ett år sedan sade Gabriella Cahlin upp sig från jobbet som avdelningsschef på Jordbruksverket i Jönköping. Den utlösande faktorn var att busslinjen hon åkte med mellan Ödeshög och Gränna – för bussbyte mot residensstaden – lades ner.

– Att köra bil kändes inte som ett alternativ. Och jag var rätt trött på det långa pendlingsavståndet över huvud taget. Jag tänkte att det var dags att göra något annat efter 28 år på Jordbruksverket, berättar hon.

Hon har ett allmänt miljöintresse och tankarna föll på det ökande intresset i samhället för cykling, särskilt när det gäller att ta sig från hemmet och till jobbet. Som ung i det regniga och blåsiga Göteborg hade hon cyklat till jobbet på Volvo och visste hur det är att komma fram dyngsur.

– Det finns ju regnställ men i dem blir man ofta blöt av svett i stället. Dessutom funkar de inte med kjol. Och när en regncape blir blöt smetar den lätt fast på benen och regnet rinner ner på ben och fötter, säger Gabriella Cahlin.

Artikelbild

| Tre. Voilá! Regnponchon med sin glasfiberring nertill sitter perfekt.

Hon bestämde sig för att vidareutveckla och förbättra regnponchon och visar nu sina prototyper i klara färger, röd, gul eller blå rip-stopnylon.

Hennes prototyp har flera innovationer. Mest iögonenfallande är kanske den genomskinliga plasten framtill och i visiret på kapuschongen. Men kanske ännu viktigare är "tältpinnen" i nederkanten. Det är en mycket böjbar glasfiberring som gör att ponchon spänns ut i en oval nertill. Man slipper få vattnet rinnande ner på kläder och skor.

Artikelbild

| Fyra. Bara att cykla iväg i ur oxch skur.

– Först funderade jag på ett metallband men det hade blivit tyngre, dyrare och inte lika bra, tror hon.

Ringen är så böjbar att man med lite övning kan ringla ihop den och knöla ner hela ponchon i en liten väska som är fastsydd och vid användandet hänger osynligt baktill på insidan. Ett midjeband och öglor för händerna håller ponchon på plats, ok med nättyg i ryggen sörjer för god ventilation och i halsen kan man dra åt kapuschongen så att den sitter stadigt runt hjälmen. Gabriella verkar ha tänkt på allt.

Artikelbild

| Gabriella Cahlin har vidareutvecklat och förbättrat ponchon, speciellt för cykelpendlare.

Som på beställning kommer det några regndroppar över Tjugby just när Correns reporter får en liten provtur med en blå poncho som verkar fungera bra.

Nu väntar Gabriella på en slutrapport från testpersonerna och sedan ska hon söka ansöka om mönsterskydd.

Gabriella har fått lite råd och stöd av Almi, liksom ett ekonomiskt bidrag till materialkostnader.

– Jag har kontaktat några företag i Baltikum om de kan sy en testserie. Och så har jag visat min prototyp i en sportaffär som verkade intresserade. Men det beror förstås på var priset landar.