– Jag strir med min vän varje dag.

Stri?

– Ja alltså det betyder ”pratar”, på värmländska.

Artikelbild

| Sedan barnsben. "Jag har alltid varit intresserad av sport", säger Johanna Sandström.

18-åringen från Mjölby har inte bara tagit in den värmländska hockeyklubben Färjestad i sitt hjärta, utan hela den värmländska kulturen. Johanna har till och med anammat det värmländska ordförrådet. För att förstå varför måste vi backa tillbaka bandet några år.

Johanna växte upp med en sportgalen pappa som tog med henne på otaliga matcher. Och hemma vid middagsbordet pågick det ständigt snack om sport, men Johanna tillägger att hennes mamma ibland hade svårt att hänga med.

– Mamma hejar bara på de lagen som jag och pappa hejar på, sport är mest min och pappas grej.

Johanna började redan vid fyra års ålder spela fotboll och så småningom även innebandy, men sporten som alltid stått högst i kurs är hockey. I Mjölby fanns det dock inget lag för damer, så för att ta del av sporten blev Johanna istället ett hockeyfan. Men Mjölbys MHC var för litet, och när hon för två år sedan var och hälsade på sin kusin i Karlstad fann hon sitt sanna kall.

– Färjestad har en sån otrolig gemenskap och alla deras fans tog emot mig med öppna armar, berättar hon.

Sedan dess har Johanna levt och andats de grönvita färgerna och år 2016 blev hon nominerad till Årets fan i SHL (Sveriges hockeyliga). Bland de nominerade var bara en till kvinna, och Johanna var med råge yngst av alla. Men ålder tycks inte spela så stor roll inom klubben.

– Alla umgås med alla och min bästa vän i klubben är 29 år.

Att vara ett sant hockeyfan tar mer tid och resurser än vad man kan tro. Den här helgen är den första sedan september som Johanna inte är uppbokad för match, och för att kunna finansiera alla tågresor till både borta- och hemmamatcher arbetar hon extra på Max hamburgerrestaurang.

Är det inte svårt att hinna med gymnasiestudier, jobb och dessutom alla matcher?

– Det är klart att det tar upp mycket av min tid, men det är det värt.

Men frågan kvarstår. Varför är en person från Mjölby så vansinnigt förtjust i ett värmländskt hockeylag? Johanna förklarar.

– Jag har aldrig riktigt känt mig hemma i Mjölby, i Karlstad har jag liksom funnit min plats. Det är där jag hör hemma, med laget.

I Färjestad känner hon sig som en del av något större, och hon kan knappt beskriva i ord den lycka som hon känner när Färjestad vinner en match.

– Adrenalinet är på topp och alla är bara så glada. Det är svårt att förklara, jag har sånt hjärta för föreningen. Det jag gör, gör jag för dem.

I höst kommer Johanna inte längre behöva pendla fram och tillbaka. Hon har nämligen sökt socionomprogrammet på Karlstad universitet och har redan nu börjat söka lägenhet med stor iver.

– Det ska bli så skönt att vara nära laget och alla vänner i Karlstad.