Thomas Holm, 46 år, är sedan 1998 ensamägare och vd till tryckeriet som 1917 startade i Hospitalsgränd och Västra Lasarettshuset av Anton Peterson och två kollegor till honom.

– Anton var min pappas morfar och rörelsen de tog över drevs av en person som hette Axel Malmgren. Det känns som otroligt länge sedan. Jag kan inte för mitt liv tänka mig att de ens fantiserade om att företaget skulle utvecklas på det sätt som det gjort, säger Thomas när han visar runt i tryckeriets kontor och verkstadsdel på Slöjdgatan 25 som är en parallellgata till Industrigatan.

Här blir det kalas den 31 augusti.

Artikelbild

| En klenod i verkstadsdelen som fortfarande används i produktionen.

– 100 år ska naturligtvis uppmärksammas. Det är stort. Särskilt när allting har hållits inom familjen. Det är samma DNA genom hela historien, fortsätter Thomas och berättar att tryckeriet under de senaste tio åren mer än dubblat omsättningen, från 8 till 22 miljoner kronor.

– Branschen har förändrats. Det är mycket digitalt som kommit in. IT är också stort, men jag tycker att vi har lyckats navigera riktigt bra i den alltmer papperslösa världen.

För att trygga och utveckla verksamheten har Thomas Holm och hans personal, sammanlagt tolv anställda, hela tiden letat nya vägar in i framtiden.

– I takt med att pappersvolymerna gått ned har vi plockat in andra produkter som vi tror att våra kunder kan ha ett intresse av. Till exempel storformatstryck, beachflaggor och reklamtryck.

Artikelbild

| Äldst är bäst, eller?

Holm uppger att man i första hand inte jagar stora volymer, utan istället fokuserar på snabbhet och service.

Tryckeriets kunder finns till 30-40 procent i Östergötland, cirka 30 procent i Stockholmsregionen och resten i norra Europa.

Artikelbild

| "Vi jagar inte stora volymer, utan fokuserar istället på snabbhet och service", säger Thomas Holm.

– Jag ser mig själv hålla på med det här i kanske 20 år till. Om företaget kommer att leva vidare i familjen har jag ingen aning om, funderar Thomas.

– Själv har jag inga barn, så om bandet inte ska brytas måste någon släkting kliva in och ta över. Vi får se vad som händer, men det vore lite trist om jag skulle bli den sista i ledet.