Protesterna har varit stora sedan vårt avslöjande om den eventuella Skylten-försäljningen.
För ett par veckor sedan avslöjade Corren att det kommunala bolaget Sankt Kors hade planer på att sälja Gjuteriet 2, fastigheten där bland annat kulturcentrumet Skylten finns.
Sedan dess har debatten varit livlig och många har velat stoppa affären, bland annat Facebookgruppen "Rädda Skylten" med nästan 1 500 medlemmar.
De inblandade parterna har däremot vägrat att kommentera affären – tills nu. På en gemensam presskonferens berättar Sankt Kors vd Anna-Maria Jakobsson och Mannersons vd Carl-Fredrik Grönhagen att köpekontraktet är påskrivet. Ägarbytet sker vid årsskiftet.
Budskapet från Grönhagen är att kulturverksamheterna i kvarteret ska bevaras och utvecklas.
– Det handlar inte om att tränga ut kulturverksamheter. I vår tanke handlar det om en möjlighet att öppna upp och koppla näringslivsdelen med det som finns i kulturdelen så att kvarteret blir ännu mer attraktivt, säger han.
För 220 miljoner kronor köper Mannersons fem byggnader med sammanlagt 7 718 uthyrningsbara kvadratmetrar.
– Vi har gjort två värderingar av fastigheten. En längre tillbaka i tiden på närmare 240 miljoner och en nyligen på strax under 200. Vi möttes på 220, säger Anna-Maria Jakobsson.
Är det inte fel läge att sälja nu, när fastighetspriserna är låga?
– Så kan man tänka. Men det är samtidigt ett bra läge att lämna över det här området just nu, när det står inför en omdaning, säger Jakobsson.
Varför säljer ni direkt till Mannersons i stället för att låta fler bolag vara med och bjuda?
– Vi kände att vi har en trygghet med vilket prisläge vi befinner oss i. Vi delar en vision om områdets framtid med Mannersons, som är en långsiktig ägare. I och med det föll alla delar på plats och vi hade svårt att tänka oss en annan köpare, svarar Jakobsson.
Många anser att ni borde ha sålt till det kommunala bolaget Kulturfastigheter, för att kommunen ska ha rådighet över området.
– Det var aldrig en fråga för oss, inte heller i dialogen med vår ägare. Snarare, utifrån vad som ska hända i området runtomkring, ser vi att det kommer att behövas många aktörer som är med i utvecklingsarbetet.
Enligt ert ägardirektiv ska en försäljning av "strategiska fastigheter" godkännas av kommunfullmäktige. Är inte det här en sådan fastighet?
– Inte enligt vår bedömning. Det skulle i så fall vara en fastighet som har en stor påverkan på vår totalekonomi eller påverkar vårt grunduppdrag på något sätt. Ägaren (Stadshus AB) har bekräftat den uppfattningen, säger Anna-Maria Jakobsson.
Hade det inte funnits ett värde med en öppen debatt?
– Ja, det är väl bra att den förts och förs, tänker jag.
Konstnären Stina Opitz, med på pressträffen i egenskap av skribent för tidningen Konst & Design, ställer nästa fråga:
Det hade väl inte blivit någon debatt alls om inte Corren hade avslöjat affären? Det känns som att ni velat mörka det här?
– Det har att göra med affärsrelationer, hur man hanterar en affär. Åt andra hållet, internt, har det varit oerhört transparent, svarar Jakobsson.
Affären möts av kritik från bland andra LL, SD, MP och V. Michael Cocozza (LL) kallar försäljningen för "en klantig, amatörmässig och inkompetent process".
Vänsterns Sofia Frithioff är också hård i sin kritik:
– Det är ett för jävligt beslut. Försäljningen bör rimligen ske inom kommunkoncernen. Det är en strategiskt viktig fastighet och en sådan försäljning ska passera kommunfullmäktige. I stället har försäljningen skett i det dolda.
Fastighetsägaren Magnus Lidén är riktigt upprörd.
– Så här får det inte gå till. Det är en käftsmäll mot oss andra fastighetsägare i staden. Självklart skulle vi ha fått vara med i en budgivning. Mannersons är en fantastisk fastighetsägare, men det finns många andra fantastiska fastighetsägare.
Kultur- och fritidsförvaltningen hyr via Lejonfastigheter lokaler i kvarteret. Till subventionerad hyrs de sedan ut till olika kulturutövare. Kontraktet förs nu över till den nya fastighetsägaren, men går ut 2028. Därefter finns det inga garantier för att Skylten får vara kvar, men Carl-Fredrik Grönhagen vill lugna alla oroliga.
– Man kan lita på mig. Det är det som är fördelen med att vara ett lokalt familjeföretag på Platensgatan i Linköping. Det funkar inte om man inte kan stå för vad man säger.
Carl-Fredrik Grönhagen är femte generation i familjeföretaget med anor från 1886.
– Vi är inget företag som köper fastigheter för att sälja dem efter några år. Jag kan inte tänka mig något annat än att vi äger det här kvarteret även om 50 år, säger han.
