Vår stad
Staden har även haft ett par kortlivade banker. På initiativ av handlaren A O Westling bildades hösten 1877 Linköpings Folkbank. Syftet var att bli en bank för småföretagare, vilka ofta hade svårt att få krediter.
Folkbanken hade från start 253 lottägare. Först hade banken bara manlig personal, men efter något år var två av fyra anställda kvinnor.
Tidningen Östgöten, vars ägare Isidor Kjellberg var en varm tillskyndare av Folkbanken, beskrev banken redan 1878 som en lycklig gagnande verksamhet under ledning av dugliga, nitiska och hederliga styrelseledamöter och tjänstemän.
Revisorerna skrev 1884 att Folkbanken vuxit och gav en förmånlig nettovinst samt att den hade ett stadgat förtroende. Banken kom dock strax därefter göra förluster på flera konkurser och på ett par förfalskningar samt en betydande felräkning. Läget förvärrades något år senare av att kamreren Emil Berhtel försnillade ett avsevärt belopp.
När det statliga tillståndet, en så kallad oktroj, skulle förnyas på nyåret 1888 saknades tillräckligt kapital för en nystart varför banken lades ned. Östgöten förklarade lottägarnas ovilja att satsa kapital med att den ena förlusten större än den andra genom konkurser och bedrägerier drabbat banken.
I början av september 1907 skrev Corren att tio herrar beslutat att starta en ny bank med namnet AB Linköpings Bank. Precis som med Folkbanken var tanken att Linköpings Bank skulle bli småföretagarnas bank.
Banken konstituerades i slutet av oktober 1907 vid ett möte på Stora Hotellet. Till ordförande valdes läroverkets rektor Albert Johansson- Vaerneus. Även övriga styrelseledamöter var alla i bygden välkända och välbeställda herrar. De var lektorn Oscar Klockhoff, godsägaren Ernst Ernander på Stora Harg i Vikingstad, vinhandlaren Axel Johansson på Kumla i Gistad samt handlaren Albert Johansson.
Till vd utsågs Carl Silfverling, dittills bankkamrer i Oskarshamn. Övrig personal var kassören C O Hagelin och kassakontrollanten Anna Bille.
Läroverksöverstyrelsen avslog dock Vaerneus begäran att som bisyssla få vara bankordförande, ett beslut som sedermera fastställdes av kungl Maj:t. Då kom i stället lektor Klockhoff att väljas till bankens ordförande.
På grund av den hårdnande konkurrensen beslöts redan våren 1910 att Linköpings Bank skulle fusioneras med Sydsvenska Kreditaktiebolaget varefter Linköpings Bank likviderades.
Skrivet på Håkan Johansons önskan.
