Christel Horsak är grundskolechef medan Helen Petersson är förskolechef. Förändringarna kring vikarierna påverkar båda deras verksamheter, men det är framförallt förändringarna i förskolan som hittills vållat störst kritik.
"Nu kom droppen som fick bägaren att rinna över, då Linköpings kommun bestämt sig för att sätta stopp för alla vikarier! Man har nu gått ut och informerat om att den redan hårt ansatta personalen i stället ska täcka upp och vikariera för varandra. Nu har Linköpings barnomsorg nått botten". Så skrev en insändarskribent på Corren under måndagen – och reaktionerna blev många.
"Jag är en av de som verkligen snart är redo att fly. Jag älskar egentligen mitt jobb. Jag vill ha förutsättningar att kunna göra mitt jobb på allra bästa sätt för att få våra underbara barn att bli vuxna kloka självständiga individer. Den möjligheten finns inte när vi ofta jobbar för två och allt bara handlar om ren barnpassning på grund av att personal saknas", kommenterar en läsare.
"Det som håller på att hända och redan har hänt inom skola och barnomsorg i Linköping är rent horribelt", skriver en annan läsare.
Under onsdagen ringer vi upp förskolechefen i Linköping, Helen Petersson, som menar att både hon och förvaltningen var beredda på att kritik skulle komma.
– Vi känner till kritiken och den är vi fullt beredda att möta genom samtal och dialog. Men vi får också positiv respons – särskilt när man själv får prova och märker hur det ska gå till. Samtidigt har det förts fram kritik, under flera år, om att vi inte gör någonting åt vikariesituationen eller för att förbättra arbetsmiljön. Vi måste våga prova nya saker för att komma tillrätta med problemen, säger hon.
Vad är det då som ska förändras inom Linköpings förskolor? Från kommunens sida kallas det nya arbetssättet för "samplanering" och innebär att en stor andel vikarier och timanställd personal ska fasas ut. Istället ska "vikariebehovet" lösas med tillsvidareanställd personal och anställda ska vara beredda på att "hoppa" mellan arbetsplatser och jobba på flera förskolor i ett rektorsområde.
– Det vi gör nu bottnar mycket i att kunna ha en trygg bemanning med kompetent personal och kunna ta hand om all kompetens som finns när vi får allt mindre barnkullar. Vi vill växla från en stor andel timanställd personal till att lösa bemanningen med tillsvidareanställda. Det innebär att under vissa dagar kommer medarbetare i förskolan behöva göra ett arbetspass på en förskola, i närområdet, där man oftast inte arbetar, säger Helen Petersson och fortsätter:
– Säg att jag jobbar på en förskola i Linghem och för dagen är vi övertaliga. På en annan förskola i närheten är personal sjuk samtidigt som alla barn är på plats. Då är det min tur att göra ett arbetspass vid en annan förskola. Att det faktiskt kommer någon som kan jobbet och rutinerna är tryggt för både personal och barn.
Tanken med förändringen är att vikariebehovet inom förskolan ska bort. Istället ska tillsvidareanställda täcka upp för varandra genom att kunna ta pass vid andra förskolor, i närområdet, än den de normalt sett jobbar.
Förskolechefen menar också att förändringen är ett sätt att behålla personal.
– Det som skulle hända om vi tog dit en timvikarie är att jag som tillsvidareanställd kanske inte skulle kunna behålla min tjänst. Nu kan vi behålla fast anställda även att barnantalen minskar. Om vi tidigare hade tio kronor varav vi fördelade åtta på tillsvidareanställda och två på vikarier använder vi nu alla kronor till fastanställd personal, säger Helen Petersson.
Vissa förskolor i Linköping, bland annat i Tallboda och Ekängen, har jobbat på det här sättet i flera år. Förhoppningen är att alla förskolor ska ha genomfört förändringen till augusti månad 2024. Förskolechefen poängterar att arbetssättet förutsätter planering – alla medarbetare ska i förväg veta vilken dag i veckan de kan komma att behöva arbeta vid en annan förskola om behovet finns.
Om det är en övertalighet på en förskola en viss dag, behöver inte personalen den här "lugnare dagen" för att inte bli utarbetad?
– De dagarna kommer att finnas kvar också, det är viktigt att säga. Men förhoppningen är att vi ska använda de resurser som finns och få en jämnare arbetsbelastning. Tidigare är det ju många gånger det inte har kommit någon vikarie för att det inte har funnits tillräckligt för att täcka upp behoven.
– Jag kan förstå att man upplever en ansträngd situation i förskolan. Det är inget enkelt arbete. Sjukskrivningstalen är höga och resultaten i våra medarbetarundersökningar är inte de vi önskar – men så såg det ut även när vi arbetade med vikarier. Vi tror på det här sättet att arbeta – både för att vi har goda erfarenheter och att det stöds av forskning, fortsätter Helen Petersson.
"Vi måste våga prova nya saker". Det säger förskolechefen Helen Petersson som förändringarna i Linköpings förskolor.
Men kan det inte vara ansträngande att jobba på en förskola där man inte känner personalen eller barnen?
– Så kan det absolut vara och jag har förståelse för att man upplever det här på olika sätt. Själva "huret" kommer att se olika ut. På vissa förskolor kanske all personal kommer att dela på de här passen medan det på andra förskolor är ett begränsat antal. Vissa kanske inte har några pass alls för att man av olika skäl inte mår väl av det. Så vi ser såklart individen i det här systemet.
Har ni sett några risker med den här förändringen?
– Varje rektor ska, innan man för in det här systemet på sina förskolor, genomföra en risk- och konsekvensanalys. Men självklart är det alltid en utmaning att få en samsyn och förståelse ute i verksamheterna när man genomför ett förändringsarbete. Sen har vi aldrig testat det här fullt ut tidigare. Vi har goda erfarenheter från vissa förskolor men det kan bero på den lokala kontexten – det vet man ju aldrig, säger Helen Petersson.
Har barngrupperna inom förskolorna ökat?
– Det beror på hur man vänder och vrider på statistiken. Om man slår i den nationella statistiken ser det ut som att de har ökat jättemycket över ett år, men det handlar om att vi redovisar hela avdelningar istället för de mindre grupper som förskolorna arbetar i under dagen. När det gäller antalet barn per årsarbetare har det inte ökat.
På frågan om han tror på förändringen som förvaltningen nu genomför svarar barn- och ungdomsnämndens ordförande Elias Aguirre (S) så här: "Jag ser att vi behöver försöka".
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Elias Aguirre (S) konstaterar att han är tudelad till förändringen – samtidigt som han tycker att förvaltningen måste försöka.
– Det är dubbelt. Å ena sidan har vi problem med att hitta vikarier i tillräcklig grad, vilket gör att vi måste samarbeta mellan förskolorna. Samtidigt hör jag det personalen framför, att det är stressigt att inte alltid veta vilken förskola man ska jobba på under dagen. Vi följer det här noggrant och försöker hitta lösningar så att det blir så lite omflyttningar som möjligt, säger han.
Om det skulle visa sig fungera dåligt, vad gör ni då?
– Då bör verksamheten hitta andra lösningar.