Under åren har många haft problem att både uttala och stava till butikens namn. Men ingen missade så grovt som de som skickade ett brev addresserat till "Soirtuf ybkunuted". Felstavningen förevigades på en mugg och det finns även tankar om att trycka det på en t-shirt.
En vårdag 1998 satt Pelle Valsinger och några kompisar på fiket People på Platensgatan.
– På andra sidan gatan var det en tom lokal. Vi började snacka om vad vi hoppades skulle öppna där och kom ganska snabbt överens om att vi ville ha en butik med nischade kläder, streetwear, säger Pelle Valsinger som vid den tiden precis lämnat popbandet Cloudberry Jam.
– Cloudberry Jam... Det är inget bra namn. Men det tycker jag inte "Sportif Unlimited" är heller. Folk har svårt att uttala det: Sport IF, Sportifun, det härligt östgötska Spåårtiff och folk har till och med trott att vi hetat Spotify. Men min favorit fick vi i ett brev en gång: Soirtuf Ybkunuted, säger Pelle och visar upp sin mugg som pryds av den udda felstavningen.
Under 90-talet var han och bandet ofta och spelade i Japan – en otroligt bra plats för att hitta coola kläder som absolut inte fanns i Linköping.
– Det fanns så mycket där som jag aldrig hade sett tidigare. Japanerna själva är svinbra på streetwear, men det var främst amerikanska märken som jag fastnade för.
Så med huvudet full av japansk inspiration och med en tom lokal i sikte satte han igång att förverkliga sin drömbutik.
– Om man vill göra en helt ny och nischad grej i en lite mindre stad får man bara ta tag i det och se till att göra det själv. Eller flytta till en stad där det redan finns. Och jag ville inte flytta!
"Klädindustrin är ganska vidrig på många sätt med sin påverkan på miljön och människor. Därför är jag glad att vi kan sälja många märken som arbetar för att vara hållbara. Och att vi har börjat med second-hand", säger Pelle Valsinger.
När en lokal på Platensgatan var säkrad (men faktiskt inte den de hade kikat på från fiket) behövde han bara lära sig hur man skulle göra.
– Jag åkte upp till Stockholm för att besöka liknande butiker för att se om någon kunde hjälpa mig. Jag träffade två bröder som jag klickade med direkt som hjälpte mig med allt. Deras butik hette Boutique Sportif.
Japp, det var så butiken fick sitt namn.
– Vår butik fick heta Petite Sportif och det gjorde vi fram till 2002 när vi flyttade till Storgatan och blev Sportif Unlimited.
Minns du vad du tyckte om läget på Storgatan då?
– Läget har alltid varit ganska dåligt. Men vi har tänkt att det ändå är värt omvägen bort till oss om man är intresserad.
Sportif ligger ungefär 60 meter från Stora torget. En omväg i det minsta laget alltså, men ändå betydelsefullt.
– Det spelar faktiskt roll. Och vi märker av det ännu mer nu när våra grannar gått från att vara andra butiker till att bli restauranger.
Pelle Valsinger och hans Sportif har varit en del av Linköpings innerstad i 25 år. I 22 av dessa år har butiken legat på Storgatan, men inte länge till.
Att driva en mindre butik i innerstaden är minst sagt knepigt och det är få som överlever så länge som Sportif gjort.
– Det är stentufft. Det går inte bra för någon, förutom typ Dollarstore.
Har du något hopp om en ljusning?
– Det är svårt att säga. Vi är ju också i händerna på stora geopolitiska händelser. Världsläget påverkar hur människor mår och hur sugna de är på nya grejer, det påverkar folks ekonomi, leveranser och en massa andra faktorer som vi inte kan påverka.
– Jag vill inte att vi ska gå runt på grund av stödköp, att kunder handlar för att vara snälla. Vi vill ju att folk ska gilla våra grejer. Men litegrann får man ändå den stad man förtjänar. Om man bara handlar på rea eller bara går in och testar en sko för att sedan köpa den på nätet, ja då blir det inte så många butiker kvar.
Pelle Valsinger har sett många butiker komma och gå under sina 25 år. Även då han inte gillar att behöva förlita sig på "stödköp" så vet han vilken makt kunder har för att avgöra vilka butiker som överlever eller inte. "Det finns butiker som jag själv har tyckt om men som jag bara har gått till en gång per år och sen har de fått lägga ner", säger han.
En barnfamilj kommer in genom dörren. Barnen springer ivrigt bort mot skorna och ropar att de ska köpa Air Jordans, Nikes klassiska storsäljare.
Men Sportif har inga Air Jordans. Längre. För några år sedan började Nike och flera andra stora märken att fasa ut försäljningen till små oberoende butiker i hela världen.
– Det har varit katastrof för oss. De har sett att deras största försäljning sker online och då tänker de att de kan sälja allt själva istället, utan mellanhänder som oss.
Anna Kellander har jobbat i butiken sedan 2006. "Det var min roligaste och kortaste arbetsintervju. Pelle sa ungefär "här har vi t-shirts" och sen... fick jag jobbet och har blivit kvar".
En del av Sportifs sortiment tillverkar de själva. Till exempel t-shirtarna med olika stadsdelsnamn på.
– De är populära och har varit med till och från sedan starten. Just nu har vi inga men de kommer tillbaka.
Kan ni göra en för Lambohov som inte är grå och vit?
– Det där med färgerna får vi ofta höra. Ska vi vara kommersiellt gångbara så ska alla tröjorna vara svarta och vita. Valla fick bli gul och den sålde skitdåligt. Men det är ju kul med färger.
I utrymmet bakom butiken trängs skokartonger, skyltdockor och lunchrastande personal.
Och så var det det där med flytten. Efter 22 år på Storgatan tar nu butiken sitt pick och pack till en ny lokal på Bokhållaregatan.
Varför?
– Det började av ekonomiska skäl. Det är inget att hymla med. Hyrorna har gått upp otroligt mycket. Så för lite mer än ett år sedan började jag titta efter nya lokaler.
Den nya lokalen är ungefär lika stor men billigare och där får Sportif fler butiker som grannar.
– Jag gillar mina blivande grannar. Det är ett fint kluster där. Och det är bra för affärerna att ha flera butiker på en liten yta. Folk är lite lata.
– Som sagt, flytten började av ekonomiska skäl men med tiden har jag känt att de andra faktorerna har blivit mer avgörande. Hade vi fått samma hyra på Storgatan nu så hade jag ändå velat flytta. Och jag ser fram emot att bygga något nytt från grunden.
Är det här också ett gyllene tillfälle att byta det där namnet?
– Det är ju det... Men jag vill ju att det ska vara samma affär. Vi kanske kan bli Petite Sportif igen?
Hade den unge Pelle som satt och fikade på Platensgatan tyckt om din butik idag?
– Jo, men det hade jag. Och framförallt hade jag varit nöjd med att vi till slut börjat med second hand. Det ville jag göra redan från början. Men det tog nästan 25 år att komma till skott.