Rumäniens fattigdomsproblem handlar till stor del om den svåra situationen för landets omkring två miljoner romer. EU-kommissionen, Världsbanken och en rad människorättsorganisationer har i en lång rad rapporter visat att merparten av landets romer lever på en oacceptabelt låg nivå. De har väsentligt kortare livslängd, sämre utbildningsnivå med utbredd analfabetism, och lever på mycket lägre ekonomisk nivå än majoritetsbefolkningen. De fattigaste romerna lever i ett armod som man annars bara ser i utvecklingsländer i andra världsdelar.

2011 lanserade EU en plan för att integrera Europas romer. Med pengar från EU:s strukturfonder skulle romerna få utbildning, sjukvård, arbete och bostäder. Under perioden 2007-2013 avsattes 32 miljarder kronor till fattigdomsbekämpning i Rumänien, men när perioden var slut visade det sig att landet bara hade utnyttjat en tredjedel av pengarna. Det utlöste en storm av kritik från EU-kommissionen och olika medlemsländer, däribland Sverige.

Delvis beror det dåliga utnyttjandet av EU:s fonder på bristande politisk vilja, att engagera sig för romer ger inga politiska pluspoäng i Rumänien. Ett annat problem är medfinansieringskravet. För att få del av EU:s pengar måste Rumänien skjuta till fem procent av summan själv, och i många fall tycker man att det är för kostsamt. Ytterligare ett problem är att man ofta inte har kompetensen att söka pengar på rätt sätt, genomföra effektiva projekt, och hantera den snåriga byråkratin.

Artikelbild

| Fyrdelad hjälp. Det går inte att göra läxor om man är kall, hungrig och orolig. Därför ska byborna få hjälp på fyra områden samtidigt: Utbildning, hälsa, försöjning och juridisk trygghet.

Att EU:s pengar enligt reglerna inte kan utbetalas förrän man genomfört och redovisat ett delprojekt skapar stora problem hos kommuner och små organisationer som har så dåliga finansiella resurser att de inte kan få kredit i en bank. I kommunen Gradinari pågick ett framgångsrikt EU-finansierat projekt för att romer skulle få äganderätt till de tomter där de haft sina hus i generationer. Men projektet höll på att gå i baklås eftersom kommunen inte hade några pengar till genomförandet – och ersättningen från EU skulle de inte få förrän projektet var klart.

– Det slutade med att vi lånade kommunen pengar så att de skulle kunna genomföra arbetet, berättar Rickard Klerfors på Hjärta till Hjärta.

I Rumänien är de fattiga romerna inte någon stor politisk fråga, men det finns ändå en växande insikt om att man måste göra något åt situationen. Orsaken är främst demografisk, romerna är en barnrik del av befolkningen och de romska barnen utgör en stor del av framtidens arbetskraft. Rumänien har enligt en färsk rapport från Världsbanken helt enkelt inte råd att låta ytterligare en generation romer växa upp i fattigdom, och med dålig utbildning.