Ungefär 100 000 kronor samlade släkt och vänner i hans syriska hemstad al-Malikiyya ihop för att hjälpa Charbel Youssef ut ur landet. Det var vad en "bra" människosmugglare i Turkiet tog betalt då, 2014.

– Stunden då jag tog farväl av mamma och pappa bär jag med mig för alltid. Jag har ingen aning om, eller när, jag får återse dem.

Men det var tvunget. Charbel hade kommit in på läkarlinjen i Damaskus, men när kriget bröt ut blev universitetsområdet för farligt. Just när han hösten 2012 skulle börja studera detonerade en bomb precis intill fakulteten. Många dog och många skadades.

Artikelbild

| Känslomänniska. "Jag känner inom mig att Sverige är min plats. Jag trivs så fantastiskt bra i det här landet och vill göra goda saker för människor framöver", säger Charbel.

Charbel återvände till hemstaden, tog ett kontorsjobb, pluggade engelska på egen hand och bidade sin tid.

Charbels familj är kristna och tillhör därmed en grupp som varit extra utsatt i inbördeskrigets Syrien.

– 2014 var jag tvungen att ge mig av. Unga män i Syrien som inte studerar måste bli militärer. Det var uteslutet för mig.

Hemstaden ligger i Syriens nordöstra hörn, nära Turkiet och Irak. Flykten ut ur landet gick bra, men väl i Turkiet drog allt ut på tiden. Charbel fortsatte att plugga engelska på egen hand under tiden.

Artikelbild

| Nära vänner. "Tänk om vi alla hade Charbels livsglädje och framtidstro och kunde känna tacksamhet istället för att ta så mycket för givet", säger Charbels mentor David Arnesson.

Flera flyktförsök med undermåliga båtar gjordes, och fick avbrytas. Till slut hittadeCharbel en smugglare som lovade en "lyxfärd där inga flytvästar behövs".

Målet var den lilla grekiska ön Symi, tre timmars färd bort.

Artikelbild

– Fiskebåten var gammal, risig och alldeles för tungt lastad. Vi var över 100 ombord på den lilla båten som mitt ute tills havs fick motorhaveri. Det rykte och hackade och av rädsla för att gå under var det många som hoppade i vattnet och började simma.

Klarade de sig?

Artikelbild

| Ord, ord. Till slut kunde Charbel tusentals svenska glosor, men inte att sätta dem samman till begripliga meningar.

– Jag vet inte, men jag tror inte det.

Fiskebåten lyckades trots allt ta återstoden av människorna ombord tillbaka till Turkiet. Vid andra försöket att nå Symi lyckades den dramatiska operationen.

Artikelbild

Charbel hade siktet inställt på Sverige redan från start. Hans bror Yousef, 27, kom till Sverige två år tidigare och bor och arbetar i Linköping. Dessutom har Charbel en del släktingar i Södertälje och Norrköping.

Nio månader efter att han tog farväl av sina föräldrar kom Charbel till Sverige. Nu var det september 2015. Han ansökte om uppehållstillstånd vid Migrationsverket i Norrköping och flyttade in hos sin bror i Skäggetorp.

Artikelbild

– Jag är en känslomänniska. Mitt huvud var fyllt av tankar på mitt nya liv, mina föräldrar, hur jag skulle gå till väga. Jag förstod att jag måste ge allt för att lyckas och att själva nyckeln för att komma vidare är det svenska språket.

– Ända sedan jag var liten har jag velat bli läkare, men för att kunna utbilda mig till det här i Sverige måste jag ju kunna svenska först, om inte annat så för att komplettera mina betyg i fysik, kemi och engelska.

Artikelbild

Eftersom Charbel inte hade rätt att gå i skola insåg han att han måste ta eget ansvar för att integrera sig och lära sig språket på egen hand. Charbel gick till biblioteket och lånade lätta böcker på svenska. Massor av böcker.

Han pluggade frenetiskt och lärde sig hundratals och sedan tusentals svenska ord. Men att sätta dem samman till begripliga uttryck är något helt annat. Nu fick han nys om språkkaféer i Tomaskyrkan och Johanneskyrkan i centrala Linköping och här hade Charbel faktiskt en smula tur. En av dem som arbetar ideellt på kaféet i Johanneskyrkan är nämligen David Arnesson, ekonomiansvarig på medicinska fakulteten på Linköpings universitet.

Artikelbild

– Vi har många drivna gäster på språkkaféet, men Charbel gick utanpå det mesta jag sett. Dessutom blev han snabbt en av mina allra bästa vänner, berättar David när jag kontaktar honom för att få hans bild av Charbels språkliga bragder.

Vid ett tillfälle hälsade David på Charbel i hans hem. På ett bord låg några kollegieblock, David öppnade dem och häpnade. Varenda sida var full av små, noga nedplitade, glosor, säkert 100 på varje enskild sida. Svenska och arabiska, om vartannat.

När David undrade vad alla ordlistorna var sa Charbel bara: "Jag går till biblioteket varje dag. Jag håller på att lära mig svenska".

– När jag förstod hur drivande han är, hur gärna han vill lyckas, gjorde vi upp en plan. Så fort hans permanenta uppehållstillstånd kom, 27 juni 2016, ansökte vi snabbt om ett personnummer så att han kunde skriva in sig på Arbetsförmedlingen. Det är nyckeln för att kunna plugga på SFI och Komvux.

Charbel testade sig i "svenska som andraspråk" för att se hur han låg till. Han fick högsta poäng och kunde därmed helt hoppa över SFI och gå direkt till Komvux för att fortsätta läsa svenska där, samt komplettera sin engelska, fysik och kemi.

Parallellt körde Charbel och David svenskaträning på språkkaféet.

– Jag ville skynda på allt, få honom att se målet från början. Jag kände att denne unge man får bara inte vissna och ge upp, som ju många gör eftersom kvarnarna mal så långsamt, säger David.

För det handlade ju inte om att Charbel "bara" skulle kunna prata svenska, utan om att han skulle behärska språket så pass väl att han klarade att studera på det.

Den 15 oktober 2017 sökte Charbel till läkarprogrammet. Den 8 december fick han besked. Han var antagen – och inte nog med det.

Av de 22,5 meritpoäng som är möjliga hade Charbel full pott. 22,5 poäng av 22,5 möjliga. Helt utan gräddfil, men med en vilja av stål.

– Det är väldigt, väldigt ovanligt, säger David.

Med så höga poäng kunde Charbel välja och vraka bland lärosätena.

– Jag valde Uppsala trots att jag aldrig besökt staden. Universitetets anor lockar mig och möjligheterna att forska är något större där. Nu hoppas jag bara att jag ska hitta någonstans att bo.

Men när nu allt annat ordnat sig så gör förhoppningsvis boendet det också.

Charbel har ju nyckeln, språket.

– Den nyckeln gör mig trygg här inne, säger han och lägger handen över sitt hjärta. Jag har bara varit här i två år och fyra månader, men jag känner mig väldigt trygg i Sverige, och det är så skönt. Här vill jag leva.