Åsa Holmkvist har så länge hon kan minnas haft ätstörningsbeteende. Ätit för mycket, slutat äta, provat viktväktarna och pulverdieter. Som ung tävlingssimmade hon och kunde träna upp till nio gånger i veckan.

– Men på väg till träningen kunde jag trycka i mig fyra wienerbröd. Jag har helt enkelt varit besatt av tanken på mat i hela mitt liv. Jag har prövat alla ätstörningsområden, att knappt äta alls och överäta, säger Åsa.

Åsa menar att gömmer, smyger eller ljuger man om sitt ätande har man ett beroende.

Artikelbild

| Långt kvar. Sjukvården erkänner inte problemen med sockerberoende, vilket gör att all behandling får betalas från egen ficka. – Det behövs mer forskning. Och jag tror att vissa gamla forskare behöver gå i graven, innan det blir verklig förändring, säger Åsa Holmkvist.

– Jag vet inte hur många gånger jag har lurat mig själv med erbjudandet "ta tre, betala för två" på sötsaker. Jag har tänkt att de ska räcka länge, och sen när jag kommit hem från affären är alla uppätna.

Kan inte äta nötter

För fyra år sedan lade Åsa om sin kost till LCHF (low carb, high fat). Hon slutade med socker och kolhydrater, men kände att hon inte hade hittat grundproblemet.

– Jag kan till exempel inte äta nötter. Det triggar inte sockerbehovet, men däremot mitt plockbeteende och mitt fokus på mat.

Artikelbild

I januari förra året, skrev vi om Frida Sandin som länge varit slav under sitt sockerberoende.

Läs mer: Jag var slav under sockret.

Artikelbild

På en kurs hos Bitten Jonsson, som vigt sitt liv åt att informera om "det vita giftet" och hur beroendementaliteter fungerar, förstod Frida att hon var beroende. Hon började därefter sitt nya sockerfria liv, och bestämde sig för att hjälpa andra med samma problematik, vilket för oss tillbaka till Åsa.

– Artikeln förändrade mitt liv. Det var den, och Bitten Jonssons bok "Sockerbomben", som fick mig att verkligen bestämma mig; nu är det nog, säger Åsa.

"Minns att benen darrade"

Åsa kontaktade Frida Sandin och fick göra ett test som bygger på WHO:s riktlinjer för beroende.

– Jag minns att benen darrade när jag gick till Frida. För första gången skulle jag erkänna mitt beroende för någon annan. Det var läskigt.

Testet och samtalet hos Frida tydde båda på samma sak.

– Det var inget snack om saken. Jag hade en beroendeproblematik som hade gått ganska långt.

Det, ett kvitto på hennes beroende, var nyckeln till Åsas livsresa.

– Det var skönt att träffa någon som tog det på allvar. Beroende, oavsett om det är av alkohol, mat eller något annat, handlar inte om dålig karaktär utan är en sjukdom i hjärnan. Forskning visar att det är samma område i hjärnan som aktiveras när en narkoman tar droger, som när en sockerberoende äter sötsaker, berättar Åsa.

Gluten, sötningsmedel, energibars, "nyttiga" dadelbollar, mörk choklad – allt som kunde fresta hennes beroende – åkte ut ur Åsas liv. Hon tog hjälp av olika stödgrupper och hade ständigt Bittans Jonssons bok "Sockerbomben" nära till hands.

"Det är mitt liv det handlar om"

I dag, ett år senare efter beslutet att bli kvitt beroendet, känner Åsa den harmoni i livet som hon tidigare saknat.

– Jag är piggare, gladare och mitt tålamod är mycket bättre. Och jag har så mycket mer tanketid idag, tid som förr gick åt till att tänka på mat.

Åsa kan fortfarande bli sugen på saker, speciellt på nybakat bröd med smält smör. Men hon vet vad socker gör med hennes kropp och är fast besluten att inte utsätta den för fler risker.

– I somras gjorde jag ett BKR, biokemisk reparation (en avgiftning för sockerberoende). Där ser man vilka obalanser som kroppen har dragit på sig under alla år av missbruk. Kroppen behöver då stöttning för att kunna ta upp näringen optimalt. Jag behöver till exempel äta mer omega 3 för att reparera min kropp. Blir jag sugen lägger jag fokus på något annat. Nu i jul lade jag ned tankekraft på att införa julklappspel i familjen, och fokuserade på att hitta en snygg klänning. Det distraherade mig från att tänka på all mat jag inte skulle få äta.

Reaktionerna på Åsas helomvändning är överlag positiva. Men en och annan har påstått att sockerberoende inte finns.

– Sådana kommentarer gjorde mig osäker, och jag började tänka att jag överdrev mitt beroende. Min sjukdom vaknade till liv och föreslog att jag kunde äta lite grann. Men det kan jag ju inte, då åker jag dit igen.

Åsa var därför först tveksam till om hon ville berätta öppet om sitt beroende. Skulle negativa kommentarer få henne att vackla?

– Men jag har bestämt mig för att skita i sådana kommentarer. Jag tog itu med mitt beroende och gjorde mitt livs resa. Det är mitt liv det handlar om.