Kvinnan: Därför tror inte polisen på mig

Linköping Efter knappt två veckors intensivt utredningsarbete kom polisen fram till att den påstådda överfallsvåldtäkten i Vallaskogen aldrig inträffat. Vi har nu pratat med kvinnan – som misstänks för falskt larm.

Vid 22-tiden den 5 mars i år fick polisen larm om att en kvinna utsatts för ett allvarligt sexuellt övergrepp i Vallaskogen. Polisen tog uppgiften på största allvar, men hade till en början svårt att hitta brottsplatsen. Polisen hade även svårt att komma i kontakt med några vittnen till den påstådda händelsen.

I torsdags i förra veckan tog fallet en oväntad vändning när det visade sig att polisen delgivit kvinnan misstanke om brott.

– Vi har delgivit kvinnan misstanke om falskt larm, sade kommissarie ­Daniel Axelsson, chef för Linköpingspolisens avdelning för grova brott.

Polisen har ännu inte velat berätta vilka omständigheter som gör att man misstänker att kvinnans berättelse är falsk.

Kvinnan har dock varit aktiv på sociala medier och där bland annat påstått att det var två okända gärningsmän som förgrep sig på henne. Kvinnan lade ut en film där hon vädjade till människor att skänka pengar.

Vi har varit i kontakt med kvinnan som förnekar att hon skulle ha ljugit för polisen.

Varför tror du att polisen misstänker att du hittat på allting?

– Jag tror att det beror på vad de hittade i min dator. Jag har ett intresse för sexuella fetischer och jag läser historier om fetischer. Polisen tog min dator och sa att jag skulle få tillbaka den inom två timmar. Men de behöll den i en vecka. Den är helt förstörd. Jag är mycket upprörd över det.

Kvinnan säger att hon själv aldrig kontaktade polisen. Istället var det en man som rastade sina hundar som slog larm.

–  Jag gick till min lägenhet efter övergreppet och jag minns att jag tänkte att jag var tvungen att gå hem för att vara säker. Jag vet inte vad jag tänkte, min hjärna fungerade inte. Gärningsmännen hade skurit sönder mina kläder.

– När jag var på väg hem till lägenheten mötte jag en äldre man som var ute med sina två hundar. Jag hade knappt några kläder på mig. Det var mannen som ringde larmnumret.

Kvinnan säger att hon inte ville ha något med polisen att göra. Hon ville endast att en ambulans skulle skjutsa henne till sjukhuset.

– Jag bad mannen att ringa efter en ambulans. Men polisen kom. Jag ville åka till sjukhuset och ville inte ha något med polisen att göra.

Nu är du själv misstänkt för ett brott. Vad tycker du om det?

– Det visste jag inte, det är ingen som har sagt att jag är anklagad för ett brott.

Polisen har berättat för mig att du är delgiven misstanke om falskt larm.

– Ett brott som kallas för falskt larm?

Ja, det innebär att polisen tror att du hittat på allting.

– Vi satt i ett rum och en polis sa att han inte trodde på mig.

Du förnekar brott?

– Vet du vad som smärtar mig mest? Jag sitter här och känner mig helt tom. Jag har inget kvar efter det som har hänt mig. Jag talade inte ens om för min familj vad som hänt. Jag visste inte vad jag skulle säga.

Kvinnan, som kommer från ett annat land, har på nätet vädjat om att människor ska skänka pengar – bland annat för att bekosta hennes vård.

Varför bad du att människor skulle skänka pengar till dig?

– Vet du hur saker och ting fungerar i mitt hemland? Jag måste betala för rådgivning, jag kommer inte att kunna arbeta. Förstår du inte hur mycket pengar jag kommer att förlora? Jag är deprimerad.

– Jag vill inte bli störd av någon mer. Jag vill inte bli påmind om det och jag vill inte höra vad folk tycker. För den enda som vet sanningen är jag.

Brottet falskt larm, som bland annat kan innebära att en person lämnar oriktiga uppgifter om att det före­ligger fara för en eller flera personers liv, kan straffas med böter eller fängelse i upp till ett år.

 
 

Linköping