Det är stor uppslutning när Gustav Fridolin kliver upp på scenen i Konsert och Kongress. Utbildningsministern är i Linköping för att besöka särskolornas rikskonferens, och berätta om regeringens mål och planer.

En aktuell fråga under konferensen är om beteckningen "särskola". Nyligen har Fridolin fått brev från en 14-åring som frågat om det går att byta namn från särskola till något annat. Ministern själv vill göra ett namnbyte till verklighet. Som en del i arbetet med kvalitetsstärkning av särskolor vill regeringen byta verksamhetens namn.

– Namnet speglar i dag inte verkligheten eleverna och lärarna arbetar i. Och när frågan om namnbyte kom upp nyss applåderade hela publiken instämmande, för att man känner igen sig i den verkligheten. Det finns inget riktigt skäl i lagstiftningen till att ens behålla det namnet, säger Gustav Fridolin.

Artikelbild

| Under konferensen fick Fridolin ta emot en rapport från Helena Djerf om hur situationen kan bättras för elever i särskolan.

Byte från namnet särskola är en stor del av regeringens plan för att spegla förändringen i särskolans arbete. Men man har även andra planer när det gäller att visa viljan att bättra alla skolformer.

– Det finns två väldigt viktiga åtgärder. Den ena är att staten ska ta större ansvar i finansieringen av grundskolan. Vi tillför pengar och viktar det till dem som behöver det mest. Vi vill ha särskolan i samma system som övrig skola. På det sättet kan vi garantera likvärdiga resurser. Och den andra åtgärden är att alla som jobbar i särskolan ska få kompetensutveckling. Det är många som söker till utbildningen för speciallärare, och det är bra. Man ska få tiden att lära av varandra. Där behöver vi en särskild insats.

Under konferensen får Helena Djerf, biträdande rektor på Anders Ljungstedts gymnasium, lämna över en rapport till Gustav Fridolin. En rapport som handlar om hur personer som går särskild vuxenutbildning också ska kunna vara ekonomiskt oberoende. För Gustav Fridolin är det en viktig fråga som förtjänar att lyftas fram, att särskola inte ska bli en isolerad utbildning. För att uppnå detta måste systemen förändras.

– Vi vill gärna se att kommuner jobbar tillsammans med varandra. Även att utbildnings- och socialförvaltningar i olika kommuner också jobbar ihop. I vissa kommuner gör man det, och det har funkat bra. Men i en del kommuner har man en mer isolerad särskola, man kanske har en bra verksamhet för sig. Men det handlar också om elevers liv utanför skolan, att man ska känna att man har makt över sitt eget liv.