Taket buktar och det lilla rummet är fyllt av rök från den nyligen tända eldstaden. Det går inte att stå upprätt här. Men det gör inte så mycket för 33-åriga Lizie Milia. Hon sitter på den ena sängen i husets enda rum och tittar tomt framför sig. Fötterna dinglar ovanför jordgolvet.

– Hon kan inte gå, säger hennes mamma, 62-åriga Lizana som sitter på en liten pall i rummet.

Lizie är ett av Lizanas nio barn (hon har överlevt två) som inte gett sig av från Pauleasca till utlandet för att söka lyckan, eller i alla fall pengar.

Artikelbild

| Tidigare arbetade många i Pauleasca med att göra riskvastar och korgar. Men numera är det i stort sett bara Maria Tamas, 68, och hennes man George Miu, 74, som fortfarande kan hantverket.

– Jag skäms lite för att de tigger. Men det finns inget annat att göra, säger Lizana.

Många av invånarna i den drygt 400 hushåll stora byn har förlorat sina inkomstkällor, i den mån de haft någon. En vanlig försörjning tidigare var att knyta riskvastar och fläta korgar. Andra hade häst och vagn och kunde erbjuda transporttjänster. Ytterligare några har kroppsarbetat i skogen. Men korgarna ger inte mycket pengar, hästarna finns inte kvar och arbetet i skogen är oregelbundet.

Maria Tamas, 68, hade satt allt sitt hopp äldsta sonen som hade jobb i en fabrik. Men han sparkades ”för att han är zigenare”, säger hon.

– Folk här har fel uppfattning om oss. Det finns olika sorters zigenare, säger hon upprört.

Artikelbild

| I byn Pauleasca utanför Pitesti bor en del av de romer som kommer till Sverige för att tigga.

Hon behöver pengar till ännu en magoperation.

– Därför skickade jag min son till Sverige.

Artikelbild

| Georgiana Serban, 26, matar Ionotz medan Stephania och Adriana väntar på sin tur.

Med hjälp från organisationen Hjärta till hjärta i Linköping, där sonen Nicolai Tamas hamnade, fick han efter ett tag jobb på en ekologisk sparrisodling och slapp då tigga.

Nu vill Hjärta till hjärta försöka hjälpa Pauleascaborna att skapa jobb på hemmaplan i stället. Organisationen fick tidigt kontakt med de romska tiggarna i Linköping och har hjälpt många med bland annat myndighetskontakter och hemresor, senast för föräldrarna till en änkling som blivit akut psykiskt sjuk och har sex barn att ta hand om.

Artikelbild

| Lizie Milia, 33, har haft problem med fötterna sedan hon var 12 år och kan inte längre gå.

Nyligen var Rickard Klerfors från Hjärta till hjärta i Pauleasca för att se hur de kan hjälpa på kort och lång sikt.

– Det handlar inte om att åka dit med kläder utan att de ska få makten att förändra sina liv själva, säger han.

Artikelbild

| För tre år sedan stängdes elen av för Denos och Liliana Serbans familj med fem barn, eftersom de inte kunde betala räkningen.

Rickard Klerfors har själv bott elva år i Rumänien och talar språket flytande. Genom en rumänsk samarbetsorganisation har Hjärta till hjärta nu fått kontakt med kommunen som Pauleasca ligger i och ledningen där vill gärna förbättra situationen i byn.

Men det har visat sig vara svårare än vad han först hoppades. Planerna på ett stort EU-projekt fick snabbt skrotas när det uppdagades att byn anses vara en illegal bosättning och därmed omöjlig att söka EU-pengar till. Så dök en ny chans upp, där EU-pengar trots allt kunde sökas. Men då var ansökningstiden för kort.

Artikelbild

– Vi kommer ändå att försöka göra det vi bestämt oss för, men det kommer att ta lite längre tid, säger Rickard Klerfors.