På morgonen den 28 december 2015 fick polisen ett samtal från en kvinnlig bilist som låg bakom en bil som framfördes konstigt. Kvinnan följde efter bilen och höll kontakten med polisen. När polisen kom i fatt bilen hade föraren – en professor från Linköping – stannat.

Enligt poliserna som kom till platsen var mannen "jätteberusad". Han fick lämna två urinprov med en timmes mellanrum som visade 2,99, respektive 2,78 promille alkohol. Det togs även ett blodprov som visade att mannen – efter säkerhetsavdrag – hade 1,91 promille alkohol i blodet. Professorn åtalades för grovt rattfylleri men under rättegången nekade han till brott. Han förklarade för rätten att han ett par gånger i veckan brukade dricka stora mängder alkohol för att kunna sova. Innan han satte sig i bilen den aktuella dagen hade han dock blåst i en alkoholmätare som visade att han var nykter. Under körningen uppstod problem med klimatanläggningen i bilen och när han åtgärdade detta kunde hans körning ha sett lite vinglig ut. När han stannade bilen var han, enligt egen utsago, extremt trött. Han bestämde sig för att dricka ur en whiskyflaska som låg i bilen.

Professorn hävdade under rättegången att han drack mellan tre och fyra deciliter whisky under mindre än en minut. Detta skulle alltså förklara den höga alkoholhalten.

Tingsrätten noterar i domen att alkoholhalten i urinen sjönk från det första till det andra provet. Även vittnets iakttagelser talar för att mannen var "påtagligt berusad under körningen". Tingsrätten anser även att mannens uppgift om den hastiga drickningen är märklig. Slutsatsen är att bevisningen är så pass stark att han ska dömas för grovt rattfylleri. Visserligen går det, enligt tingsrätten, inte att utesluta att viss eftersupning kan ha förekommit. Men medicinprofessorn anses ändå ha passerat gränsen för grovt rattfylleri redan under körningen.

Straffet blev villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar. Mannen, som uppgett för tingsrätten att han nu helt har slutat med alkohol, ska även betala sina egna advokatkostnader på närmare 10 000 kronor.

Professorn har fram till den 24 februari på sig att överklaga domen.