Han vill vända de senaste årens debatt som mest fokuserat på vilka akuta insatser som kan göras här i Linköping, till hur migranterna permanent ska lyftas ur sitt utanförskap.

– Nu måste vi prata om hur vi i Linköping kan vara med och hjälpa till med det som långsiktigt kan lyfta de här människorna ur deras fattigdom, säger han.

På lång sikt är det bara organisationer som effektivt kan hjälpa till att förändra situationen, anser han.

Artikelbild

| Givmild. Daniel Andersson (FP) tror att många Linköpingsbor är villiga att bli månadsgivare för att hjälpa fattiga människor

Redan i dag ger Linköpingsborna på ett ungefär kanske 300 000 kronor i månaden i eu-migranternas muggar har Daniel Andersson räknat ut.

– Ett rimligt antagande kan vara att hundra migranter får in en hundralapp per dag. Det blir 300 000 i månaden och mellan tre och fyra miljoner om året. Men det blir mer och mer uppenbart att de här enskilda gåvorna inte bidrar till att förändra orsakerna till deras utsatthet.

Tycker du att folk ska sluta ge i muggen?

– Jag tror att många Linköpingsbor vill fortsätta att ge på det sättet och det kan man inte ha några synpunkter på. Varje människa måste själv avgöra det.

Migranternas försörjningsmöjligheter i hemlandet är avgörande anser han. Han pekar på ett lyckat projekt i en del i Rumänien där Hjärta till hjärta bidrog med 300 000 kronor i ett samarbete med bland andra Rumänska staten och EU. Totalsumman i det samarbetet landade på cirka 8 miljoner kronor.

Rickard Klerfors, biståndsansvarig på Hjärta till Hjärta, bekräftar den bilden och säger att varje krona i Linköping är värd 27 kronor där, tack vare de bidrag och olika sorters finansiering man kan söka när det finns pengar att satsa.

Han besöker ofta Rumänien och tycker sig ana att inställningen från den rumänska regeringen börjar svänga. På många håll görs betydande insatser för den fattiga befolkningen, säger han. Däremot är läget betydligt mörkare i Bulgarien.

Rickard Klerfors menar att diskussionen ibland hamnar fel när vissa grupper propagerar för att hitta lösningar för att migranterna ska kunna stanna i Sverige.

– Det är ju inte vad de här människorna vill. De allra flesta säger är att de hellre hade stannat kvar i hemlandet, men de har inget val.

Om att ge eller inte ge pengar i muggen, säger han:

– Jag tycker det är ett personligt val. Men man får fundera på vad det kan ge för effekt.

013-280243

annika.ekstedt@corren.se