När bilarna stannar i den lilla byn Tufanu, längst in i Pauleascadalen, kommer barnen springande och snart ansluter även de vuxna. Vi är en hel delegation från Linköping, kommunpolitiker och företrädare för olika organisationer, och sådant besök får man inte varje dag. Många känner igen Rickard Klerfors från Hjärta till Hjärta och vet att han talar rumänska.

– Snälla, läs det här pappret jag har fått, och förklara vad det står, säger Gegmaru Grenouta och tränger sig fram med ett papper.

Hon är 24 år och lever med sin man och ett barn i ett litet, mycket enkelt hus, byggt av flätade grenar och lera. Hon kan inte läsa, och när brevet kom gick hon till några läskunniga grannar. Men de förstod heller inte innehållet, det byråkratiska språket gick inte att begripa.

Artikelbild

| Förstaklassare. Vi är världens äldsta förstaklassare skrattar två män som har fått chansen att lära sig läsa och skriva. Till vardags säljer de blomkål.

– Brevet är från det statliga skogsbolaget som äger marken i byn, och de skriver att du inte får ha ditt hus här. Om du inte infinner dig i rätten på ett visst datum så hotar de med att komma och demolera huset, förklarar Rickard Klerfors som har läst många sådana brev i sitt arbete med fattiga romer i Rumänien.

Datumet för förhandlingar i rätten är redan passerat, och Gegmaru tittar oroligt bort mot den ruinhög som återstår efter att bolaget demolerade grannens hus för en tid sedan.

Tufanu har varit bebott sedan 1940-talet då fattiga romer bosatte sig här på mark som de blev tilldelade av kommunistregimen. De levde förhållandevis fritt och livnärde sig på att föda upp grisar i de omgivande bokskogarna. Men efter revolutionen 1989 har staten lämnat tillbaka marken till de tidigare ägarna, eller till stora bolag, som inte vill ha otillåten bebyggelse på sin mark.

– Det är ett av de stora problemen för fattiga människor i Rumänien: Att de inte äger marken de bor på och därför bli vräkta. Det orsakar hemlöshet och elände för tusentals familjer, berättar Rickard Klerfors, ansvarig för Hjärta till Hjärtas arbete i Rumänien.

Artikelbild

| Provisoriskt. Vintrarna är hårda i Rumänien och då blir det mycket kallt i husen som är byggda av grenar, lera och plast.

Lagen säger att om man har bott på samma plats i 40 år så har man rätt till marken, men de fattiga har inte råd att driva sådana processer. Hjärta till Hjärta har hjälpt många familjer att lösa sådana problem på ett legalt sätt. Man hjälper också fattiga människor att skaffa id-handlingar. Många av dem har aldrig haft råd att skaffa id-handlingar vilket ställer till stora problem eftersom de då inte är registrerade medborgare i sitt eget land.

Hjärta till Hjärta har under det senaste året fått in allt mer pengar till sitt Team Romaprojekt med syfte att hjälpa fattiga romer i Pauleascaområdet. Det gör att man nu håller på att starta ett långsiktigt projekt för att förbättra livsvillkoren för de omkring 420 hushåll som finns där. Projektet präglas av en helhetssyn på de fattigas problem och har därför fokus på fyra områden samtidigt: Utbildning, hälsa, försörjning och hjälp med att lösa juridiska problem som de ovan nämnda.

Artikelbild

| Spargrisar. De flesta bybor lever ur hand i mun, men om de får lite pengar över så köper de ofta en gris.

Hälsotillståndet i byarna är dåligt, och livslängden är 15 år kortare än i övriga Rumänien.

– De sanitära förhållandena är dåliga, byborna tar dricksvatten i ån och många gör sina behov i skogen. Vi ser undernärda barn och många fall av hepatit och tuberkulos, säger läkaren Augustin Batis.

Eftersom man ofta måste betala mutor för att få vård i Rumänien så söker fattiga människor inte vård förrän de har blivit mycket sjuka. Men nu har Hjärta till Hjärta skrivit ett avtal med doktor Batis så att byborna kan få vård på hans klinik. I byn finns många barn som bara har en förälder, den andra föräldern har i flera fall dött av någon sjukdom som hade gått att bota. Därför prioriterar Hjärta till Hjärta just nu föräldrar i sin satsning på hälsa.

Utbildningsnivån är låg i Pauleascaområdet. En stor del av de vuxna är analfabeter och huvuddelen av barnen går bara fyra år i skolan. Om barnen vill fortsätta i högre klasser skapar det ofta ekonomiska och praktiska problem som familjerna inte kan lösa. Barnen måste i många fall vandra långa sträckor till skolan, och om det är möjligt att ta buss så har föräldrarna ofta inte råd med bussbiljetter. Utgifter för skolböcker och skoluniform kan också vara tunga. Hjärta till Hjärta ger därför ekonomiskt bidrag till familjer där barnen vill studera vidare. Just nu stödjer man 17 gymnasister.

Läxläsning är en central del av den rumänska skolan, vilket gör det svårt för elever som har lågutbildade föräldrar.

-- Därför planerar vi att stödja en after school-verksamhet i Pauleasca, där barnen får hjälp med läxläsning, berättar Rickard Klerfors.

Försörjning är ett svårt kapitel för de fattiga familjerna i Pauleasca. Arbetslösheten är hög och socialbidragen så låga att de inte ens räcker till mat. Hjärta till Hjärta har därför valt att samarbeta med en framgångsrik affärsman, Valentin Preda, som skapat en stiftelse för socialt företagande. Hans mission är att utveckla kunskapen kring företagande bland fattiga romer. I Pauleasca finns en tradition att fläta korgar, och Hjärta till Hjärta vill med hjälp av Valentin Preda utveckla den verksamheten och kanske sälja korgarna i Sverige.

– Det finns en entreprenöranda hos många romer, de har tillverkat och sålt föremål i alla tider. Men om de ska kunna arbeta på ett strukturerat sätt så måste livet runt omkring dem fungera. Därför är det bra att hjälpa dem på fler olika områden samtidigt, som Hjärta till Hjärta gör. Så borde man jobba i hela Rumänien, säger Valentin Preda.

– Jag vill också bidra med min kunskap när det gäller att söka EU-pengar. Men det ska vara till bra, effektiva projekt, säger han.