Alldeles intill ligger den gamla askgravlunden med sina två träd, där löven med namn på de döda glimmar i ljuset.

– Den nya askgravlunden blir också en kollektiv gravplats, säger Gunnar Forsberg som är griftegårdschef. Gravarna markeras inte och urnorna placeras i löpande tidsordning. Därför kan inte anförvanter gravsättas bredvid varandra i efterhand. Däremot garanteras make eller maka eller partner plats i samma glänta.

Tio små gläntor har öppnats längs skogsstigen, och varje glänta ger plats för 200 personer. Intill varje glänta ska en stor metallskiva fungera som gravvård med plats för namnplaketter för de avlidna. Här kan också makars eller partners namn placeras intill varandra.

Artikelbild

| Slingrande skogsstig. Vägen mellan gläntorna är handikappanpassad.

Anhöriga får vara med när urnan sätts ner i jorden, en viktig skillnad jämfört med en minneslund.

– De anhöriga vet alltså ungefär var den avlidne har gravsatts, förklarar Helena Sederström som är kommunikationschef för Linköpings domkyrkopastorat. Däremot kan man inte plantera blommor på graven eller placera ljus där.

Lösa blommor och ljus placeras i stället på den gemensamma smyckningsplatsen som hör till varje glänta.

– En vanlig grav får de anhöriga i princip bestämma själva hur de vill pryda, säger Gunnar Forsberg. Det är fortfarande många som föredrar det. För andra är det enklare att det inte finns en grav som måste skötas.

Artikelbild

| Gravvård. Den stora metallskivan påminner om en runsten, menar Gunnar Forsberg.

I hela Sverige dör ungefär 91 000 personer varje år och 81 procent kremeras. Det är en andel som har stigit stadigt sedan den första kremeringen i Stockholm 1887. 1936 byggdes krematorium i Linköping.

– Nu tror vi inte att andelen ökar så mycket mer, säger Gunnar Forsberg. I flera andra kulturer är kremering inte tillåtet, och det påverkar vår statistik.

Artikelbild

| Lösa blommor. Inga blommor planteras på gravarna. Lösa blommor placeras på en gemensam smyckningsplats.

Det finns också en skillnad mellan gravskick i staden och på landet. På landsbygden väljer fler traditionell jordbegravning.

Linköping följer stadsmönstret. Här dör 850-900 personer varje år och därav kremeras 87 procent. Det är en bra bit över riksgenomsnittet.

Artikelbild

| Tio små gläntor. 200 personer får plats på var och en av dem.

– 45 procent gravsätts i en minneslund, säger Gunnar Forsberg. 20 procent gravsätts i en askgravlund och 20 procent vill ha en ha en urngravplats, alltså en markerad grav.

I princip alla urnor grävs ner. I Sverige sprids nästan aldrig askan för vinden.

Artikelbild

– Det kräver speciella tillstånd, säger Gunnar Forsberg. Vi har inte heller särskilt många privata gravplatser.