Klimatriksdagen 2014 kommer att gå till historien som startskottet för ett stort folkligt tryck på politikerna att agera i klimatfrågan. Det var förhoppningarna när man hade upptakt på Tyska torget i Norrköping i går.

Det är ett imponerande arrangemang, under tre dagar blir det tal, manifestationer, musik och seminarier med namnkunniga klimatexperter samtidigt som 220 motioner ska beredas.

Även om arrangörerna hade hoppats på fler än 550 anmälda deltagare så är Klimatriksdagen ett spännande tecken i tiden. Klimatförändringarna är den fråga där glappet mellan vetenskap, politiker och vanligt folk är som störst. Klimatforskarna har i över 20 år varit överens om att människans påverkan på klimatet kan leda till oöverskådliga konsekvenser för människor i hela världen. I dag är de en frustrerad skara, innehållet i deras allt mer oroande rapporter tycks inte på allvar nå in i de styrandes medvetanden.

Svenskarna är välinformerade och vill att klimathotet ska tas på allvar. En rad undersökningar har visat att människor ser klimatförändringarna som en av de viktigaste politiska frågorna, och inför EU-valet kom klimatfrågan återigen i topp. På gymnasier och högskolor vill många unga studera klimatet och klimatpolitiken, och lärare vittnar om starka reaktioner hos dem när de inser hur stort hotet är, och hur lite som görs. Landets biskopar har i ett gemensamt brev uppmanat svenska beslutsfattare att tydligt agera i klimatfrågan. På nätet växer klimatinitiativ som till exempel ”Föräldravrålet”.

Det finns en stor förväntan på politikerna att agera i klimatfrågan, och en stor besvikelse över att det händer så lite. Den långsiktiga, modiga, politik som en gång byggde Sverige tycks vara helt bortblåst. Våra förfäder byggde järnvägar, kraftverk och elnät, det var dyrt och ibland mycket omdiskuterat, men de byggde med sikte på barnens och barnbarnens bästa.

I dag behöver vi göra en omställning till ett fossilfritt och resurssnålare samhälle. Men trots att många ekonomer visat att man kan tjäna pengar på att leda en sådan utveckling tycks det råda politisk förlamning i frågan. Politikens kortsiktighet blir nästan smärtsam, skolpolitiken är som en vinglig cykel, järnvägen förfaller. Ibland blir det tragikomiskt som när regeringen sätter upp mål om en fossilfri fordonsflotta år 2030 men inte gör någonting för att vi ska nå dit. Någon gång urartar det fullständigt som när höga politiker påstår att Sveriges utsläpp av växthusgaser har minskat (de har de inte om flygresor och varuimport räknas in).

Det är lätt att bli förlamad inför allt detta, det är för stort, för svårt. Därför var den energi och framtidstro som spreds på Tyska torget i går så välgörande. Klimatriksdagen ligger helt rätt i tiden, med sina tydliga krav på att våra politiker ska fatta kloka, välavvägda och långsiktiga beslut.