I det runda, silverfärgade, titanklädda huset vid Linköpings universitet gömmer sig en unik forskningsmiljö. Minsta vibration ska stängas ute. Det ska hålla en jämn temperatur så metallen inte expanderar eller kontraherar. Och det gäller att forskarna inte darrar på handen när proverna ska föras in i det världsunika mikroskopet.
I helgen arrangerade Linköpings Universitet fysikdagar där nyfikna besökare fick göra studiebesök på olika laboratorier. Det var fullsatta grupper när Arwen, som mikroskopet kallas, skulle visas upp. Per Persson, professor i tunnfilmfysik, guidade och förklarade den avancerade tekniken som hör samman med materialforskning där man kan analysera prover ända in på atomnivå.
– Det här är precis som ett sådant mikroskop som man använde på biologilektionen i sjuan. Man har någon form av ljuskälla, antingen från lamporna runtomkring eller från en lampa under provet.
Här krävs det dock en rejäl ljuskälla. I universum kallas de ljusstarkaste källorna för supernovor. Ljuset i mikroskopet är starkare än en supernova.
Per Persson berättade också om Ångströmhuset som bär namnet efter en forskare och som gav upphov till längdenheten med samma namn. Den runda formen på huset fyller egentligen ingen funktion, men på insidan är allt genomtänkt in i minsta detalj. Huset är direktförankrat i urberget för att utesluta vibrationer. Även vibrationer från luft minimeras. Ventilationen får därför gå på sparlåga så långt det är möjligt.
– De 40 centimeter tjocka och aluminiumklädda betongväggarna stänger ute ljud och elektromagnetiska fält så här fungerar inga mobiltelefoner, berättade Per Persson.
Till och med JAS-planen kan flyga obemärkt förbi.
Forskningen har bland annat bidragit till att utveckla skärande verktyg som exempelvis används för att borra i stål vilket är vanligt inom bilindustrin.
– Problemet är att borrstålet utsätts för extrema tryck, temperaturer och krafter. Det slits. Vi har lyckats utveckla en beläggning som blir hårdare allteftersom det används.
Forskningsmiljön har sitt pris, mikroskopet har kostat 45 miljoner kronor. Det köptes in på anslag från Knut och Alice Wallenbergs Forskningsstiftelse. Hållarna som förs in i mikroskopet kostar alltifrån 50 000 till 750 000.
