Tomas Ahlström är huvudansvarig för verksamheten på East Sweden game, ett centrum för dataspelsutveckling som kommunala Sankt kors skapat i Ebbepark.
Nu vill Tomas få till en utbildning för spelutvecklare i Linköping. När han hörde av sig till Valla folkhögskola för att fråga om de ville starta en sådan såg han det som ett långskott. Men svaret – ett tveklöst ja – kom redan efter tio minuter.
– Det här ligger helt rätt i tiden för oss. Till sommaren avslutar vi utbildningen i scenkonst, som haft ett vikande söktryck. Och vi har pratat mycket om att satsa på digitalisering, kommenterar skolans rektor Carola Råström.
Dataspelskursen startar i höst, en tvåårig utbildning med plats för 18–20 elever. Tomas kollega Alexander Milton arbetar med att planera utbildningen och han siktar bland annat på att locka gästföreläsare från de stora spelbolagen.
– Det här är precis vad jag hade velat ha i Linköping när jag var 18. Jag fick flytta härifrån för att plugga spelutveckling i Skövde, berättar han.
Att utveckla dataspel handlar inte bara om teknik, poängterar Tomas Ahlström.
– Det är lika mycket kultur. Det handlar om att skapa en upplevelse, precis som i film, musik eller teater. Det är två världar som möts.
Sverige är ett av världens ledande länder i branschen och många spel kommer härifrån, som till exempel Minecraft, Battlefield och Candy Crush Saga. Arbetsmarknaden för spelutvecklare ser ljus ut. 2018 växte omsättningen i Sverige med 42 procent (för 2019 finns ännu inga siffror) och många företag behöver rekrytera personal.
– Dessutom är spelutvecklare attraktiva även inom industrin. De är bra på att göra gränssnitt som inte kräver en manual, och tekniken kan användas inom till exempel byggvisualisering och medicinsk visualisering, säger Tomas Ahlström.
Antagningen till kursen kommer inte att göras efter betyg utan med hjälp av intervjuer. Tjejer är extra välkomna, eftersom branschen fortfarande är mansdominerad. Bara drygt 20 procent av de anställda i Sverige är kvinnor.
– Däremot spelar tjejer lika mycket som killar, säger Tomas.
Tomas hoppas hitta elever med riktigt stark motivation – ungefär som han själv hade när han började programmera som 14-åring i början av 1980-talet.
– Jag hade ingen dator utan satt och skrev kod på papper. Sedan tog jag bussen in till Expertbutiken och satt och programmerade på datorn i skyltfönstret tills jag blev utslängd ...
