Stundtals var det som om rena rockstjärnan fanns på plats när den franske presidenten framträdde inför ledamöterna i EU-parlamentet i Strasbourg på tisdagen.

Det surrades och fotograferades och applåderades. EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker nickade belåtet och konstaterade att "Frankrike är tillbaka". Till och med många motståndare gav tummen upp för Macrons retoriska förmåga.

Jag kommer från en generation som inte har upplevt krigen. Men jag vill inte tillhöra en generation av sömngångare, som glömt sitt eget förflutna. Jag vill tillhöra en generation som kommer att försvara Europas självständighet. Jag vill ha ett EU som är byggt på en levande demokrati, sade presidenten bland annat.

Kamp mot egoism

Macron lade redan i september fram sina EU-planer i ett stort tal i Sorbonne-universitetet, om allt från en gemensam eurobudget och en eurofinansminister till skapandet av europeiska universitet och gemensamma civilförsvarsinsatser.

Mycket av det avhandlades kort även i tisdagens val – inklusive idéer om stödpengar till de som tar hand om flyktingar och löften om att gärna betala mer till EU:s budget. I alla fall om den blir mer modern.

Huvudbudskapet var ändå ett klart budskap om EU:s demokratiska fördelar kontra de auktoritära tendenser som Macron tycker sig se allt oftare.

Det finns en fascination med det illiberala och den växer hela tiden. Det är som ett europeiskt inbördeskrig ibland där våra skillnader och nationell egoism verkar viktigare än vår enighet, varnade Macron.

Svensk skepsis

Den 40-årige förre ekonomiministern är inte alls rädd för att debattera med sina motståndare och gav effektivt svar på tal åt allehanda kritiska röster i tisdagens debatt.

Ändå har han fortfarande många kvar att övertyga. På torsdag väntar ett viktigt möte med Tysklands förbundskansler Angela Merkel i Berlin, där det regeringsdominerande kristdemokratiska CDU inte alls är förtjust i många av Macrons idéer för att reformera EU.

Även bland de svenska EU-parlamentsledamöterna är skepsisen utbredd.

Jag förstår fortfarande inte hans storhet. Han lät ungefär som europeiska ledare brukar låta, säger Marita Ulvskog (S).
Det var fluffigt och visionärt – men också hela tiden landande i det mer centralistiska, tycker Gunnar Hökmark (M).