Många av de asylsökande på Vida Vättern utanför Ödeshög är desperata. Att bo så isolerat och den långa väntan har nu gjort att flera av dem börjat hungerstrejka för att påverka myndigheterna.

I dag kom representanter från Ödeshögs kommun och Migrationsverket för att ge svar på alla de frågor som de asylsökande samlat på sig under sin långa väntan.

– Jag är så orolig för mitt barn. Att bo så här isolerat, långt från sjukhuset. Jag vill flytta, säger Faunan som väntar barn i sjunde månaden.

Artikelbild

| Utsikt. Vida Vätterns asylboende ligger mellan Ödeshög och Gränna.

– Vänta. Det var det första svenska ord jag lärde mig, berättar Mohammad, som tillsammans med 60 andra asylsökande sedan över ett halvår väntar på besked från Migrationsverket.

Vida Vättern ligger så naturskönt att det tar andan ur många besökare. Våren står i full blom, med skir grönska och vitsippshav. På andra sidan konkurrerar den glittrande Vättern om uppmärksamheten.

Stugorna där de asylboende bor ligger längs den populära turistvägen mellan Ödeshög och Gränna.

Men de asylsökande har inte kommit hit för naturromantikens skull.

De har flytt sina hem och familjer för att de kände fara för sina liv.

De har flytt i hopp om att kunna bygga sig en ny framtid i Sverige.

De är högutbildade, vana vid att inneha viktiga funktioner i samhället.

De är läkare, piloter, hantverkare, ingenjörer och lärare.

Och de vill arbeta. Men månaderna blir till halvår och snart år. Och inget händer.

Redan i november kom varningen från Migrationsverket, (MV): Under 2015 beräknas 80 000 till 105 000 asylsökande komma till Sverige. Trycket på MV, arbetsförmedlingen, kommunerna och de enskilda boendeföreståndarna blir mycket stort. Handläggningstiderna fördubblas och bristen på bostäder blir akut.

Det som av tillfälliga besökare upplevs som naturskönt och lugnt, har för de asylboende blivit en isolering. Bland annat hävdar de att det har saknats tillräckligt med busskort för att de ska kunna ta sig till Ödeshög, Gränna eller Jönköping.

– Här bor vi i en skog, helt isolerat, säger Bassam, syrier som nu bott här i nio månader.

Han lämnade hemlandet när han precis påbörjat sin master i affärsadministration, men han har också en examen som elektroingenjör.

Han är rastlös och har gått ner i vikt sedan han kom till Sverige.

– Jag vill bara börja jobba. Eller i alla fall praktisera, säger han. Ibland pluggar jag svenska, ibland tittar jag på fotboll. Väntan gör mig så stressad och vi får ingen hjälp från kommunen eller Migrationsverket.