Flera av stugorna som flyttats till hembygdsgården fungerar sommartid som rum att hyra. Totalt finns 57 bäddar sommartid. Stugan Back är kom till Norrgårds holme så sent som 1994.
Vandrarhemmet på ön som omringas av Svartån har betytt mycket för många generationer av äventyrare. Under de senaste 31 åren har det drivits av Tott och Jappe. Men nu väntar nya äventyr när de väljer att gå vidare i livet och överlämnar vandrarhemmet till någon ny intresserad entreprenör.
För Jappe som heter Bo Arvidsson och Tott som heter Charlotte Gustafsson blir den 32:a säsongen deras sista på hembygdsgården.
– Det blir en omställning och lite konstigt, men vi har bestämt oss, berättar Jappe.
Tillsammans letar de nu lägenhet i Mjölby efter att ha bott i ett levande museum. Det var tillfälligheter som gjorde att de nappade på kommunens erbjudande 1993 att ta över vandrarhemsverksamheten. Den hade startat redan 1966 i hembygdsgården. I dag är det 57 bäddar. Åretruntrummen finns i huvudbyggnaden som ursprungligen är från tidigt 1800-tal men flyttades till Norrgårds holme och blev arbetarbostäder till verksamheterna där redan 1864. I flera andra ditflyttade stugor finns rum på sommaren.
Jappe visar brännvinslagret i källaren som nu är frukostmatsal under tegelvalvet, och de olika rummen med sin enkla men ändamålsenliga möblering.
Jappe visar frukostmatsalen med sina rustika furubord som en gång var ett brännvinslager när det destillerades potatis på Norrgårds holme.
Han är en man med många historier. Och inte bara från Mjölby där han och Tott är födda och bor kvar. Många av hans historier härstammar från gäster, när- eller långväga, som övernattat.
– Vi har några typiska kategorier av gäster. Först arbetsfolket, en hel del balter som jobbar på byggen i trakten. De jobbar hårt i två veckor innan de åker hem, och kommer tillbaka efter en vecka. Sedan har vi "stopover"-gästerna som stannar för övernattning mellan Tyskland och Norrland. En tredje grupp är 80-årskalasen när släkten kommer och firar fru Karlsson och behöver någonstans att övernatta. De kan fylla hela vandrarhemmet.
Rummen är enkla men funktionella. Här bor en liten familj för några hundralappar.
Så har det varit i 30 år. Inte undra på att det blir historier. Jappe är bra både på att lyssna, minnas och återberätta gästernas historier.
Vilken är den mest kända personen som bott här?
– Nja, jag får ju inte prata om mina gäster. Men Lasse Åberg har varit här när bioföreningen bjöd in. Men honom kvarterade vi in på Miskarp.
Just nu är det lite lågsäsong på "Holmen". Jappe väntar en cyklist som reser runt och föreläser och planterar träd till förmån för barns rättigheter. En stammis som har skog i trakten som han sköter hyr ett annat rum.
Vandrarhemmet har hela tiden varit anslutet till Svenska turistföreningen.
Om man är över 170 centimeter får man ducka i dörröppningarna i det före detta grenadjärtorpet Back.
Lite gamla Mjölbybilder i korridoren utanför Vandrarhemmets rum Östbo.
– En styrka att vara en del av deras nätverk med marknadsföring och bokning, tycker Jappe, men nu blir det frivilligt medlemskap har kommunen bestämt.
Som turistort har kanske inte Mjölby så mycket att erbjuda. Men Jappe menar att många som vill turista i Östergötland och norra Småland kan ha orten som bas för sina utflykter. Även för släktträffar när folk kommer från olika håll i landet är Mjölby centralt placerat. Mjölby mitt i smeten, liksom...
Cirka 2 000 gästnätter är det i genomsnitt. År 2000 när STF:s årsbok handlade om Östergötland var all time high för vandrarhemmet.
Bo Arvidsson och Charlotte Gustafsson väljer att gå vidare i livet och överlämnar vandrarhemmet.
– Strax före pandemin såg det lovande ut med bokningar, berättar han.
Men sen dök det rejält och det verkar ta tid att helt hämta sig efter självvald lockdown.
– Men vi hade fördel av att ha rummen uppdelade på flera hus, det gick att sprida ut sig, lägger han till.
I ett av husen finns även en sovsal där man kan hyra en enskild bädd om man vill komma riktigt billigt undan.