Den utvecklingen var svår att förutse, tycker hans gamla instrumentallärare Andreas Pettersson. Men det fanns kanske ändå vissa tecken.

– Det var ganska mycket show och clownerier ner vi övade, men det var nog mest på mitt initiativ, säger Andreas.

Han tränade då slagverksgruppen i Ungdomsmusikkåren. Nu är han dirigent för hela orkestern.

Artikelbild

| Stor orkester. Det blir musikkryss på söndagens jubileumskonsert. Crazy Notes deltar också.

Niclas karriär är mer oväntad. När han slutade skolan i Skänninge och skulle söka till gymnasiet var musikgymnasium ett ganska givet val. Men på de Geer-gymnasiet i Norrköping skulle man pröva in med två instrument. Niclas hade ju bara ett: slagverk.

– Jag tänkte att jag sjunger väl en sång. Men lärarna på skolan hörde väl nåt i min röst. De tyckte att jag skulle byta och ha sång som första instrument.

Det var ganska märkligt, för Niclas hade inte sjungit särskilt mycket. Lite i en skolkör, men hade ingen direkt skolning. Trummor däremot hade han spelat i tio år, i kulturskolan och i ungdomsmusikkåren.

– Jag fattade inte, jag skulle ju bli trummis. Men jag är jätteglad att det blev så, att de tyckte att jag skulle satsa på sång.

Artikelbild

| Kommer hem. "Det är kul att uppträda på hemmaplan", tycker Niclas.

Under gymnasietiden kom Niclas mer och mer in på musikaler. Hans mamma är musikaltokig så det spelades en hel del sådan musik i hemmet.

– Jag var nog en liten teaterapa som liten. Det kanske låg mig närmare om hjärtat än jag ville tro.

Det blev teaterlektioner som individuellt val och han deltog i flera teaterprojekt på skolan, bland annat satte de upp musikalen "The Wiz" där han spelade trollkarlen. Sommaren 2007 deltog han i musikalen "Fame" på Sagateatern i Linköping.

Efter gymnasiet sökte han och kom in på musikalutbildning på folkhögskolor i Markaryd och Bjärnum.

Att vara musikalartist innebär att man måste behärska tre konstarter: sång, dans och skådespel. Med dansen var det inte lika lätt att hitta rätt som med sången. Han fick kämpa hårt.

Men efter två år på musikallinjer och därefter tre år på Balettakademin i Göteborg kan han nu söka till de flesta musikalscener, och konkurrera om jobben med sina kompisar från skolorna han gått på.

– Det är tufft. En hård gallring till få jobb, och så ska man försöka vara glad för kompisar som får jobb man själv sökt.

Å andra sidan har han kunnat jobba ihop med dem också. Nu ligger världen öppen för Niclas. Peter Jöback är en given förebild och han åker regelbundet och tittar på musikaler i New York och London. Någon gång kanske han får stå på scener där. Tills dess duger det bra med Lagmansskolans scen ihop med sin gamla trumlärare.