Otrogna mäns stora skräck

Hon skriver om otrogna män i Motala, önskar att det var hon som skrev trilogin ”Fifty shades of grey” och vill äta middag med Pippi Långstrump. Möt Motalas egen feelgood-författare Josefine Sandblom.

"En köttbit med sötpotatispommes. Ingen sås, tack".

"En köttbit med sötpotatispommes. Ingen sås, tack".

Foto: Johann Helgason

Motala2018-07-12 11:30

När började du skriva?

– Som barn. Det började med dagböcker som berättade om ett liv som var väldigt mycket mer äventyrligt och raffigt än mitt eget. En bra story var viktigare än sanningen.

I senaste boken går tre kvinnor samman och startar en blogg för att sätta dit Motalas otrogna män. Hur föddes idén?

– Jag och mina tjejkompisar är väldigt öppna mot varandra, så även om jag själv sedan länge lever ett lugnt familjeliv får jag höra väldigt mycket intressant under våra vinkvällar. . .

Menar du att de manliga karaktärerna i boken finns på riktigt?

– O ja.

Boken dryper av sex och lust. Östergötlands Fifty shades of grey?

– Snarare ”Sex and the city” i bokform. Här finns ju inget sadistiskt sex som i Fifty shades. Men läsarna får gärna bli pilska och glada av den!

En feelgood, men ändå med svek och lögner.

– Det måste finnas en touch av mörker även i en feelgoodbok, annars blir det ingen bra story.

Du har hyllats av många bokbloggare. Hur har människor runt omkring dig tagit emot den?

– Antingen tycker de att den är svinkul – eller så avfärdar de den som dålig tantsnusk. Av eller på och inga mellanmjölkskommentarer alls.

Tror du på ett stort genombrott?

– Jag hoppas att det ska smälla till rejält. Tidigare har jag självpublicerat flera romaner, nu först har jag bokförlag i ryggen och det ger enormt mycket större chanser att nå ut. En fristående fortsättning på "Kalla mig Amanda" kommer i september och jag köttar på med manuset till den tredje delen.

Med tanke på allt sex. Var det pinsamt när farmor läste den?

– Vid något tillfälle tror jag att även mina äldre släktingar har gökat loss så håret på tårna har krullat sig i extas, så det bekommer mig inte riktigt.

Sist i boken står att den som känner igen sig i boken får skylla sig själv.

– Ja, det är priset man får betala om man visar upp sitt rätta jag i närheten av en författare.

En av bokens tjejer jobbar på ett lekland. Du verkar ha initierad information om sådana.

­– Jag har jobbat ett par år med kalas på lekland i både Motala och Linköping, sinnessjukt roligt att få showa loss med glada ungar och se tafatta flirtförsök bland de vuxna.

Kvinnlig vänskap upptar en stor del av boken.

– Man pratar ju på ett helt annat sätt med sina tjejkompisar. Vi är öppna och skvallriga och råa i munnen. Jag fick ta bort en hel del könsord och svordomar innan boken gick igenom.

Beskriv Motala för en som aldrig varit där.

– Här finns ögon överallt. Alla andra vet vad du gjort innan du själv vet det. Mig får de gärna prata om dock, hellre omtalad än osynlig.

Beskriv dig själv med fem ord.

– Nyfiken, galen, sprallig, lat, vinnarskalle.

En bok du önskar att du skrivit?

– Fifty shades of grey, så klart. Och skördat de ekonomiska framgångarna.

Vad läser du helst?

– Rapp feelgood, riktiga hängmatteromaner där man garvar tarmarna ur sig under läsningen.

Om du fick ändra en sak med dig själv?

– Att jag var mindre otålig och hade en schysstare tandrad. Det ser ut som att en fyrverkeripjäs har exploderat i truten på mig. Det trots 7,5 år med tandställning och flera porslinständer. En bäver kan klättra genom gluggarna på sidorna.

Har du någon okänd talang?

– Jag kan fälla ut skulderbladen åt sidorna så att de blir som små vingar. Kolla! Jag har bara träffat en till som kan det och det är min lillebror. Jag är självutnämnd karaokestjärna också. Det är dåligt med scener att stå på nu för tiden bara.

Var surfar du när ingen ser?

– Blondinbellas blogg.

När är människor pinsamma?

– När de inte vågar stå för sina åsikter.

Har du någon extravagans?

– Nä du, det är jäkligt flärdfritt här.

Du är allsmäktig för en dag. Vad gör du först?

– Uppfinner ett botemedel mot cancer.

Vad äter du vid din sista måltid?

– En grillad köttbit och sötpotatispommes.

Utan någonting till?

– Ja, jag brukar säga att jag har en selektiv ätstörning, vilket faktiskt är en riktig diagnos. Jag gillar inget kladd. Lite som ett barn vill ha det, med separerade råvaror. Ingen sås och inga grönsaker, tack.

Vad är sexigt?

– Karisma och en god självkänsla, som inte har gått överstyr.

Vem, levande eller död, skulle du vilja bjuda på middag?

– Pippi Långstrump. Vi skulle käka frasiga pannkakor.

Vilket erbjudande skulle du inte tacka nej till?

– Att få mina böcker utgivna på världens alla språk. I förlängningen skulle det naturligtvis göra alla så tillfreds med livet att krig och andra jävligheter skulle utrotas helt.

”Om de otrogna Motalamännen i boken finns i verkligheten? O ja”, säger författare Josefine Sandblom om sin bok ”Kalla mig Amanda”.
”Om de otrogna Motalamännen i boken finns i verkligheten? O ja”, säger författare Josefine Sandblom om sin bok ”Kalla mig Amanda”.
Nyfiken på . . .

Namn: Josefine Sandblom.

Född: 1979.

Familj: Sambo och två tonårspojkar.

Bor: Uppvuxen i Ljungsbro, Linköping, men Motalabo sedan 2000.

Bakgrund: Skrivarutbildning på Bona folkhögskola, diverse olika jobb, nu administratör på Vattenfall och författare, senast med boken ”Kalla mig Amanda”.

Fritid: Skriva, läsa, umgås.

Livsdevis: Ta alltid ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att du varit glad i onödan.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om