– Visst är det tråkigt med tanke på allt arbete som lagts ner, säger Ankarklysets ordförande Göran Gerkman.

Det är framför allt minskat medlemsantal och svag ekonomi som satt stopp för verksamheten. Som mest fart på bygget var det runt 2010 då man hade cirka 200 medlemmar, varav flera jobbade aktivt med galeasen. Dessutom fick man hjälp av personer i arbetsmarknadsprojektet Fas 3.

– Vi tog oss vatten över huvudet. Det hade varit bättre att börja med att bygga några småbåtar som vi kunde sålt för att få bra ekonomi. Då hade vi kanske klarat av Don Carlos senare.

Artikelbild

| Byggboden ska bli vävstuga på annan plats.

Han berättar att man efter beslutet om att Don Carlos-projektet skulle avslutas skaffade ritningar till en mindre Vätternskuta för att bygga en kopia av den.

– Men det är så få medlemmar kvar, så det är ingen mening att sätta igång, säger Göran Gerkman.

Ankarklyset kommar dock att finnas kvar som ideell förening.

– Om det blir något nytt bygge beror på om vi kan hitta en lämplig lokal. Plåtverkstan där vi byggt spanten till Don Carlos är för dyr för oss.