Krönika Nationaldagen, studenten och så första cykelhelgen. Det är verkligen en intensiv vecka som nu närmar sig sitt slut. Och med skolavslutningar och Vätternrundan – den ”riktiga” alltså – under nästa vecka så lär det röra på sig även under nästa vecka. Och dessutom sparkar fotbolls-VM dessutom igång på torsdag.

Cykelveckan går knappast att undgå om du befinner dig i Motala, i varje fall inte om du går utanför dörren. Och den märks långt innan det är dags för själva evenemangen, ju närmare vi kommer desto fler orangea skyltar dyker upp på olika håll i staden. Jag kan inte säga att vi jublade när de redan för ett par veckor sedan började resa jättetältet på Hamnparkeringen, eftersom parkeringsmöjligheterna utanför redaktionen plötsligt minskade drastiskt. Själva uppförandet av det där tältet verkar vara ett oerhört komplicerat projekt, till och med värre än när man på sjuttiotalet skulle resa ett sånt där orange och blått familjetält. Skämt åsido, men måste verkligen arbetet på Hamnparkeringen börja flera veckor före första cykelhelgen? Som lekman tänker jag att en konstruktion som den man byggt på Hamnparkeringen inte borde vara så mycket svårare att bygga än en scen vid en stor arenakonsert och det börjar man ju inte med i veckor i förväg.

Nu gnäller jag av egoistiska skäl. Vi på redaktionen klarar oss, även om det blir en del suck och pust under den här perioden.Det är förstås omöjligt att ett evenemang av Vätterundans kaliber inte skulle märkas och cykelfesten har självklart en stor betydelse för Motala. Inte minst placerar den kommunen på kartan och förhoppningsvis är det i varje fall en del av dem som kommer hit för rundan som upptäcker staden och senare kommer tillbaka som turister.

I går sa många ungdomar från Motala och Vadstena adjö till gymnasieåren. Snacka om tur med vädret! Den här gången behövde ingen oroa sig för att det skulle bli kallt i studentklänningen och sol och värme bidrar ju också till att höja stämningen. Jag skrev ju att vi på redaktionen, precis som många andra, märker av cykelevenemangen. Det är samma sak med studenten. När studentflaken åker förbi så skallrar nästan hela Tullkammaren, där vi har våra lokaler. Det är en fruktansvärd ljudnivå, klar tinnitusvarning för eleverna som befinner sig alldeles intill de galet överdimensionerade ljudanläggningarna. Studenterna verkar emellertid obekymrade, så kanske är det bara jag som blivit gammal.

Onekligen kan det kännas så, för i veckan som kommer tar dottern studenten och sonen slutar nian. Det känns inte som så många år sedan man följde dem till den allra första skoldagen.

Trevlig helg!