Den här intervjun inleds inte som andra. När övriga politiker nästan slår knut på sig själva för att berätta om sitt partis förträffliga förslag så väljer moderaternas Caroline Unéus en helt annan linje.

– Jag vill börja med att vi under en lång framtid ska spara 30-40 miljoner varje år. Det är viktigt att medborgarna har med sig.

Inga flådiga vallöften här inte. Snarare en kalldusch. Men samtidigt en realistisk bild av Motala kommuns ekonomi.

– Vem som än får förtroendet att styra så sitter alla med samma besparing. Samtidigt ökar behoven. Nu kallar man det för effektiviseringar. Jag kallar det för besparingar.

Med konstaterandet om ständiga, stora sparbeting menar Caroline Unéus att det inte är läge för vidlyftiga löften. Istället är partiets linje att kommunen ska satsa på kärnverksamheterna, på det som man är skyldig att göra enligt lag.

– Vi ska ha bra skolor, bra äldreomsorg. Det är vårt grunduppdrag.

Det för henne vidare till en annan politisk grundbult för partiet.

– Vi står inför stora investeringar och då måste vi få in andra som vill investera. Vi kan inte göra allt själva. Det finns exempelvis flera välfärdsföretag som vill ordna äldreboenden i Motala, men som får nej.

Alternativa driftsformer är ett mantra för M. Konkurrens har ingen dött av säger Caroline Unéus och menar att kommunen då skulle få något att jämföra sin egen verksamhet mot. Dessutom skulle det ge medborgarna valfrihet. M skulle gärna se att hälften att kommunens äldreboenden drevs privat. I dag är det två. Fler entreprenader hade löst problemen med platsbrist, menar Caroline Unéus.

– Företagen bygger, driver och riskar. Och vi behöver inte betala för tomplatserna.

Kritikerna motsätter sig riskkapitalbolag i kommunal verksamhet och att skattemedel försvinner till skatteparadis. Hur försvarar ni det?

– Det är befogad kritik egentligen. Men har man välskötta bolag som gör det här så kan de ordna både bättre kvalitet och till lägre kostnad. Självklart kan man inte säga nej till det.

Och vad man gör med vinsten spelar ingen roll för er?

– Nej. Och ofta återinvesterar de ju sin vinst.

Hon menar också att nej till välfärdsföretag riskerar att skrämma andra företag och ger det som förklaring till Motalas låga betyg i Svenskt Näringslivs företagsrankning.

Besparingarna så. Det som nästan är Caroline Unéus vallöfte. Var vill hon hitta så mycket pengar? Att spara på underhåll går i alla fall inte säger hon och konstaterar i samma andetag att mer pengar måste satsas på asfalt och gatlampor.

– Men man ska alltid titta på om någon annan kan göra det billigare. Ta Drottningplan, där skulle allt göras i egen regi. Ett företag som gör sådana jobb måste ha koll på ekonomin annars går de i konkurs, men en kommun kan inte gå i konkurs utan då bara öser vi in mer pengar, säger hon och fortsätter:

– Och så måste man fokusera på grunduppdraget.

Hon tar skolan som exempel. Betydligt fler elever skulle gå ut med fullständiga betyg om lärarna skötte undervisningen och annan personal anställdes för administration. Partiet vill också återinföra de särskilda undervisningsgrupperna och kopplar borttagandet av dem till att Motala har många elever med problematisk frånvaro.

Så ni tror inte på “en skola för alla”?

– Nej, jag har aldrig gjort det. Läroplanen och skollagen, följd dem och låt skolan jobba i ro. Och lita på professionen. Politikerna ska ha fingrarna så lite i syltburken som möjligt.

Caroline Unéus har mycket förslag och hoppar mellan uppslagen. Nu vill hon berätta om partiets vallöfte att kommunen ska betala alla sjuåringars första medlemsavgift i en idrottsförening.

– Då kommer man in i föreningslivet.

Hon bläddrar vidare i valmanifestet och kommer in på barngrupperna i förskolan. Partiet vill nå Skolverkets rekommendationer enligt Caroline Unéus, men själv vet hon inte hur de ser ut. Enligt en koll med myndigheten ligger riktmärket på mellan 6-15 barn beroende på ålder och enligt dem ligger Motalas snitt på cirka 15 barn oavsett ålder.

Sedan hoppar hon igen. De vill också satsa på välfärdsteknologi inom äldreomsorgen och digitalisering generellt, förklarar hon.

– Och sedan är det mycket om ekonomin i mina papper. Att pengarna måste hanteras ansvarsfullt.

Hur tycker ni att majoriteten har hanterat skattepengarna då?

– Vi är inte helt nöjda. Men det börjar bli bättre.

Mycket av kritiken bottnar i att man anser att majoriteten lånat alldeles för lättvindigt. Går räntan upp belastar det skola och äldreomsorg menar Caroline Unéus.

Vad skulle man inte ha lånat till?

– Ja, vad har man lånat till? Men lånen går ju hela tiden.

Caroline Unéus funderar vidare, men kommer inte på vad det är som kommunen egentligen lånat pengar till förutom nya Mariebergsskolan. En koll i budgeten för 2018 visar att majoriteten lånat bland annat till ett nytt kök på Skolgårda och va-nätet.

Hur hade ni klarat det här utan att låna?

– Det tror jag inte att vi hade gjort. Men man måste vara mer noga. Jag tror att problemen är att de har så mycket saker på gång. Man måste ha en bra planering.

Samtidigt medger Caroline Unéus att det börjar bli bättre på planeringsfronten – undantaget aktivitetshallen. Där anser hon fortfarande att allt gått för fort. Och hon menar att det funnits brister i hur kommunen hanterat stora projekt som skolutredningen i Borensberg som nu pausats och nybyggnationen av förskolan Agneshög som stoppades i sista sekund.

– Kommunchefen borde vara med från början och ha koll på projekten. Han ska inte vara sist i ledet när hela utredningen är klar. Men det börjar bli bättre. Och där kan man effektivisera. Det handlar ju om flera miljoner.

Även om det blivit bättre är hon, föga förvånande, inte redo att ge majoriteten toppbetyg för den gångna mandatperioden. Hon tar köpet av Piraternas anläggning och Godegårds skola som exempel.

– Det som varit fel är förfaringssättet. Ibland måste man lyssna med örat mot backen.

Men måste man inte som politiker kunna ta tuffa beslut?

– Absolut. Men man måste också kunna försvara dem.

Stänga Godegårds skola skulle dock M aldrig gjort säger hon. Når skolan målen och kvaliteten så ska den finnas kvar oavsett antalet elever.

Så ni kommer inte att lägga ner någon landsbygdsskola om ni får makten?

– Inte som det ser ut i dagsläget. Snarare tvärtom. Vi ska försöka få hela Motala att leva. Vill man ha en levande landsbygd så är de små noderna viktiga, som skolan.

Kan du lova att ni inte lägger ner någon skola?

– Nej, som det ser ut nu ska vi utveckla landsbygden och inte avveckla den.

Därför vill M öka anslagen till vägunderhållet och göra om strandskyddet så att man ska kunna bygga mer vid vattnet, något som man tror skulle vara attraktivt på landsbygden.

– Då skulle företag kunna ta chansen att bygga stugor att hyra ut.

Vad gäller näringslivet vill de också ha en genomgång av all kommunal verksamhet för att säkra att man inte konkurrerar med det privata näringslivet. Caroline Unéus har dock inga konkreta sådana exempel i dag, bortsett från solarierna i simhallen.

Caroline Unéus börjar bli klar med sin genomgång av partiets vallöften och intervjun går mot sitt slut. Dags bara att redan ut vad en röst på M innebär efter valet. Hon deklarerar snabbt att det är Alliansen som gäller. Frågan är om något annat parti skulle kunna få ansluta till dem.

– De partier som inte har samma värdegrund som oss behöver inte knacka på, säger hon men vill inte förklara vilka partier hon åsyftar.

Kan ni tänka er att spräcka Alliansen?

– Nej, det gör vi nog inte. Men jag tror att läget kommer att bli väldigt svårt efter valet. Det är svårt att uttala sig i dag, men Alliansen håller ihop.

Alliansen är hårt sammansvetsad enligt M:s perspektiv. Och Caroline Unéus intygar att även om de är klart störst så ger de stort utrymme till sina småkusiner. Det är oerhört få frågor där de fyra inte lyckats komma överens.

– Om vi skulle ha några kriser så skulle vi inte visa det. Det stoppar vi i byrålådan. Är man inte överens så får den frågan vila så kanske den kan mogna fram senare.

Ni kritiserar majoriteten för att det tagit tid med äldreboenden. De kanske bara låtit frågan mogna lite. Vad är då problemet med det?

– Problemet är att den enskilde individen blir drabbad.

Kan det då inte vara ett problem om ni styrde och också stoppade frågor i byrålådan?

– Det beror ju på vilka frågor det handlar om. Där finns ju en skillnad.