– Det finns patriarkala strukturer även inom FN. Ett vanligt synsätt är att det bara är de väpnade parterna som ska delta i fredsförhandlingar, och det är oftast män.

Det säger Elin Liss, kommunikationsansvarig på Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. På onsdagen gästade hon Motala för att tala om Syrien och organisationens arbete för att säkra kvinnors plats vid förhandlingsbordet.

Dels är det en rättighetsfråga, menar hon. Dels visar forskning att kvinnor bidrar till att ingångna fredsavtal blir mer hållbara.

– Det beror ofta på att de har lyft vissa rättighetsfrågor i avtalen, bredare sociala frågor och hur samhället ska byggas upp. Inte bara sådant som vapenvila och gränsdragningar.

År 2000 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1325, för att öka kvinnors makt i konflikthantering och fredsprocesser samt lyfta fram dem som en central aktör för hållbar fred och säkerhet.

IKFF kämpar för att kvinnorättsorganisationer ska få vara med i samtalen om Syriens framtid, men det går långsamt.

Samtidigt ska kvinnorna inte ses som enbart offer för krig.

– Det finns ett aktivt fredsarbete i Syrien, inte minst bland kvinnogrupper och -organisationer. Lokalt tar de ofta roller som att förhandla om tillfällig vapenvila och att få in hjälpsändningar.

– Problemet ligger på högre nivå, säger Elin Liss.

Enligt en analys som FN själv har gjort av 31 fredsavtal mellan 1992 och 2011 var bara nio procent av förhandlarna kvinnor.