Vad kan de femton procenten av Sveriges befolkning som bor på landsbygd och i glesbygd kräva av samhällelig service och finns det någon vision om hur landsbygden ska utvecklas? Inledningstalen på den 35:e upplagan av Transportforum, som samlat 1 600 åhörare till Linköping Konsert & Kongress, kretsade kring dessa frågor.
– Om inte tjälhålen i vägarna fixas kommer folk att rösta på motsvarigheten till Donald Trump, hårdrog Po Tidholm, journalist och författare, sin tes i sitt anförande.
De åttiofem procenten av befolkningen som bor i städer har tillåtits få tolkningsföreträde, menar Po Tidholm. Men resterande femton procent har lika stor rätt till samhällelig service, anser han. Han gillar inte särlösningar för landsbygden.
– De som bor på landet ska inte behöva lösa problemen själva. Det gör dem marginaliserade. Jag ser gärna att det går tomma bussar i glesbygden bara för sakens skull.
Josefina Syssner, docent i kulturgeografi och forskare vid Linköpings universitet tror inte att den starka urbaniseringstrenden går att mota.
– Målet för många krympande kommuner är en befolkningsökning, men skulle det vara så även om finansieringen och kraven på kommunerna såg annorlunda ut? Går det att anpassa kraven på kommuner med ett litet befolknigsunderlag och styra medel på ett annat sätt så att de kan klara sin uppgift, frågar hon sig.
Men det saknas visioner för landsbygden.
– Förmågan att tänka sig in i framtiden är källan till samhällsutveckling. Visioner lär oss att önska, ställa krav och att se att en annan verklighet är möjlig. Kan visioner för landsbygden utvecklas även om befolkningen inte ökar, fortsätter hon.
Sådana skulle kunna vara; den hållbara platsen, den uppkopplade platsen där nya välfärdslösningar prövas, besöksplatsen som bjuder på upplevelser eller platsen där nyanlända får sin första introduktion i det svenska samhället.
Efter lunch stod kollektivt resande på landet i fokus i en av många sessioner. Väg och trafikinstitutet, VTI, fick 2016 regeringens uppdrag att göra en studie om lösningar för att öka viljan och möjligheten att utnyttja kollektivtrafiken på landsbygd. Nu presenterades resultat från studien. Några av dessa är att kollektivtrafik på landet har låg prioritet i landets regionala kollektivtrafikmyndigheter. Det visar enkätsvar från och intervjuer med ansvariga tjänstemän. Istället satsar man på att öka resandet med kollektivtrafik i – eller mellan – städer. Glesbygdsbefolkningens resande föreslås vara samordning med exempelvis färdtjänst och skolskjuts, anropsstyrd trafik, samåkning och fler digitala lösningar som ökar tillgängligheten på landet. Det framkom inga nya revolutionerande förslag.
