Fruktansvärt hur man blir behandlad. Snart varit här 1 år, haft kontakt med arbetsförmedlingen 1 gång på 1 år. Jagat dom själv och frågat om handlingsplan osv för skulle ha en ny, fråga då samtidigt om varför ingen hör av sig till mig och frågar hur de går. 1 gång i månaden skulle de minst höra av sig, dessutom komma hit och kolla hur jag ha det. Men ingenting! Sen inkomsten man har varje månad, den är gräslig. Konstigt folk hamnar i depressioner och tar livet av sig!
"Trött"
Rena slaveriet! Meningslöshet! Knuffas allt längre bort från arbetsmarknaden. Fattigdomen ökar.Det känns som af bara jobbar på att få in en hos en anordnare. Pratas aldrig om hur man lättare får kontakter att få ett arbete med lön.
"Kvinna, 46"
Fas 3 är en bra idé i grunden men den har blivit så grovt utnyttjad av arbetsgivare och folk som vill tjäna pengar på dom arbetslösa så den fyller ingen funktion idag.
"Man, 45, Linköping, inne på tredje fas 3-jobbet"
Skulle önska att dom platser man kom till inte var en massa bortkastad tid. Ska jag ha en fas 3-plats kan det åtminstone vara en plats som ger personlig utveckling. Annars kan jag lika gärna stanna hemma med exakt samma resultat.
"27 år, Mariestad"
Jag valde rätt plats. Trevlig personal och positiva om att jag skulle komma ut i arbetslivet. Och nu jobbar jag en del timmar.
"57-årig kvinna"
Katastrof! Det ger oss ingenting, och det kostar bara en massa pengar. Låt oss vara hemma och söka jobb istället, och samtidigt hinna med att göra saker man mår bra av, så man orkar med att vara aktivt arbetssökande. Man skriver inga bra jobbansökningar när man inte mår bra. Man mår tillräckligt dåligt ändå av att vara arbetslös, och nu ska vi bestraffas också genom att vi får sitta "inspärrade" på en förvaringsplats.
"Kvinna, 48, Linköping"
Befinner mig i en källarlokal med 17 andra. alla fönster försedda med galler eftersom anordnaren är rädd för inbrott. Låst nödutgång.
Vi sitter vid en dator hela dagen utan att göra något vettigt. En fd fas 3-deltagare är vår enda handledare. Hans enda uppgift är att fylla i närvarolistan. Resten av tiden läser och äter han. Han går på lönebidrag.
Intäkter för anordnaren är ca 85 000 i månaden.
Kostnad lön 3 000 + hyra 7000. Resten är ren vinst. Det är en ekonomisk förening där både mannen, kvinnan och barnen är anställda. Man sysslar med många andra projekt. Har dessutom fler i Fas 3 på andra ställen i staden.
"Malmöbo"
Fas 3 är för mig jordens avfallsplats eller soptipp. Detta ger mig ingen självkänsla eller glädje i livet.Jag blir bara fattigare på hälsa och ekonomi...
"Skoljobb i Norrköping"
Dom kräver att man är där 8 tim om dagen men det finns inget att göra, så det blir att sitta på en stol och vänta på att klockan ska gå. Eller får vi själva hitta på projekt men dom är inte intresserad på om det händer nåt på projektet. Men dom har inga projekt att erbjuda, även fast det står i deras folder att dom har en del projekt men dom finns inte enligt min mening. Jag tycker att fas 3 bara handlar om PENGAR det har blivit en pengafabrik, men vi som deltar i denna skit är inte värd skiten under deras skor. Dom får 5000:- per deltagare för att vi ska göra ingenting. Är det en bra lösning på problemet? Nej jag kallar det för dålig ekonomi. Dom pengarna finns det bättre saker att lägga på. Bara för man är arbetslös är vår tid på denna jord lika viktig som dom som har jobb men det verkar inte så.
"Helsingborgare"
Fas 3 är enbart en förvaring av människor.
"Linköpingsbo"
Har varit inne och ute från fas 3 i flera år nu. Genom olika tillfälliga jobb och deltids jobbar har jag kommit ifrån fas 3 bara för att direkt hamna där igen så fort min anställning tagit slut. Just nu är jag på SEN (Social Empower Network) där man ska jobba med olika projekt som har med Norrköping att göra. Vad vi gör mer eller mindre är att sitter framför en dator och ska skriva uppsatser som om man var tillbaka i skolan. De flest spelar spel på datorn och hänger på facebook för att få de 8 timmar vi är där att gå. Hela grejen är totalt poänglös och hjälper inget i att få fram ett nytt jobb åt deltagarna.
"27 år"
Jag kom till min plats och redan efter en vecka fick jag "ansvar" för en egen avdelning med handledning, prismärkning och stöttning för invandrare som skulle lära svenska som arbetsuppgifter. Därtill skulle butiken (min avdelning, textilavdelningen) läggas i ordning och fyllas på med de varor vi sorterat, tvättat och strukit. Detta görs två dagar och två dagar sorterar vi inkommet gods, tvättar, manglar och stryker. Vi har arbetstid mellan 08,00-16,00 med en halv timmas rast. Femte dagen är det försäljning med arbete mellan 10,00-18,30. med 45 minuters rast under dagen. Försäljning sker även på lördagar då med volontärstöd. Vi har ingen tillgång till datorer så jobbsök sker på kvällar och helger.
"Second Hand"
Fas 3 är till mig som person enbart förvaring, i min ålder och med tilltagande funktionsnedsättningar finns inget hopp om arbete, därför känns det som bortkastad tid att vara på platsen. Däremot har jag andra planer som jag skulle kunna utveckla, lära mig vilket skulle kunna dryga ut den låga pension jag kommer att få. Därför känns det som bortkastad dyrbar tid att tvingas befinna mig på Adecco när det inte kommer att leda till jobb eller utveckling av det jag både vill och skulle kunna göra.
"62-årig kvinna, Sollefteå"
Fas 3 är en s.k anstalt som enbart är en förvarning, ett ställe att försöka gömma undan vissa människor.. det finns inget där som kan leda till jobb. Sitter man i fas 3 är man dömd som hopplöst fall och ska inte få någon hjälp.. Har varit på Dagens Jobb där fick vi sitta av tiden med att surfa runt på en dator, dricka kaffe och gå ut och röka för att få tiden att gå. Helt meningslöst... för att kunna få in så många som möjligt så började ena fas 3 gänget på morgonen och gick hem vid middagstid när nästa gäng kom och hade sin tid till 17.00. Dagens jobb finns på många ställen i landet och tjänar massvis på fas 3:are.
"Uppgiven"
En förvaringsplats för att minska siffrorna i öppen arbetslöshet. Fyller en viss social funktion men bidrar samtidigt till dåliga kontakter med chanser till jobb. Enl mig är Fas3 ett skämt gällande att få ett jobb! Man får inga jobb alls!!
"Maria, 39 år, inne på fjärde fas 3-jobbet"
Mig veterligen förbjöds utackordering av fattighjon i början av 1900-talet. Fas 3 är inget annat en modern variant av det!
"Man, 52, Linköping"
Min förra fas 3-plats var riktigt bra. Strukturerat och gott om uppgifter. Det kändes som man gjorde något nyttigt och bra. På min nuvarande fas 3-plats känns det som jag får göra sådant som egentligen ska utföras av volontärer.
"Uttråkad och felplacerad"
Jag har bara positiva erfarenheter av fas 3.
"Mycket nöjd Stina, 51, Linköping"
Eftersom jag gör jobbet som ordinarie anställda gör så tycker jag det är UTNYTTJANDE att jag gör det utan lön. Fas 3 måste få ett slut så vi inte blir utnyttjade. Även vi som hamnat i fas 3 behöver en lön så vi klarar livhanken för vi jobbar ibland för 2. Vi jobbar 8 timmar om dagen, men ska ändå klara oss på en ersättning på 8-9 tusen kr i månaden. Grymt utnyttjande på svältersättning.
"Gör samma jobb"
Tycker att det är viktigt att ha nått att göra, men att af kräver att man sitter på arbetsplatsen eller hos dem för att söka jobb passsar inte alla personer. jag för min del klarar inte av att sitta i den miljön där jag arbetar och att sitta på arbetsförmedlingen fungerar inte alls. Då jag har svårt att koncentrera mig på det jag enligt Af är tvungen att göra dvs söka jobb 8 timmar i veckan.
"43-åring, Linköping"
Hade till en början stora förväntningar på en fas 3-plats. Allt började bra tills det kändes riktigt piss att gå dit. Riktigt förnedrande att berätta att man va på ett sådant ställe för nära och bekanta. Psyket tog mycket skada under denna tiden.
"30+, Linköping"
Det är okej.
"Eskilstunakvinna"
Man blir psykiskt knäckt.
"Helsingsborgare"
De noterar närvaron, sedan är det upp till mig att komma eller inte. Om AF sedan vill se hur mycket jag varit där så är det mitt problem om min närvaro är bristfällig.
Angående kontakt med AF så har jag inte träffat dem sedan jag började med fas 3, dvs i sommar blir det två år. Ser inte AF som ett seriöst vapen mot arbetslösheten utan kanske mer som den första arbetsmarknadsåtgärden. Lätt att man låter "bitter" men tvivlar på att någon ser AF som något som kommer att hjälpa dem ut i arbetsmarknaden. Handläggarna som handhar fas 3 är ju också de som står lägst på stegen på AF s a s, dvs nyanställda, sämre meriterade i övrigt mm..
Min åsikt om fas 3 är att det bör vara en hårdare linje än det är idag men det bör samtidigt fyllas av meningsfullhet, något som saknas idag. Många av de som deltar behöver en uppstrukturering av vardagen, få tider att passa och liknande, men behöver också känna att de får ut något av vardagen, att de tar ett steg i livet.
"Man 46, Linköping"
För låg ersättning, det går inte att leva ett normalt liv.
"56-årig Linköpingsbo"
Man är helt utlämnad i fas 3. Har inget fack som man kan prata med om man har problem. I så fall är det bara och byta fas 3-plats. Det är därför jag varit på så pass många fas 3-platser. Två av dem avskydde jag, Bl a var det en anordnare som hade en väldigt dålig människosyn. Kallade min handläggare på Af för hora eftersom hon kommer från Filippinerna (eftersom hon kom till Sverige och gifte sig med en svensk man). Han var även homofob och ansåg att det gick och få jobb bara man ville. Det var på Sverige America centret i Norrköping (numer Svenskt uppfinnaremuseum). Jag är helt övertygad om att fas 3 inte leder någon vart. Tvärtom blir arbetsgivarna helt ointresserade när de vet att man är i fas 3 och långtidsarbetslös. Dessutom så råder det diskriminering av de äldre på arbetsmarknaden. Jag känner mig vemodig när jag tänker på att jag ändå har 13 år kvar till pension och jag har inte en susning om vad som kommer att hända i det fall jag inte får ett jobb. A-kassan går inte och leva på längre (trots att jag har högsta ersättningen). Har försökt dra in på allt som bara går men smärtgränsen är nådd för länge sen.
"Norrköpingskvinna"
Jag är nöjd med min placering. Det är med data. Jag lär mig lite om bl. a. powerpoint, Excell och Windows skrivprogram. Vid min ålder är man inte attraktiv på arbetsmarknaden längre. Det här är ett mycket bra sätt att tillbringa sin fas 3 period på. Kan rekommenderas för fler.
"Linköpingsbo"
På de två första platserna (Myrorna & Prio 1) kände jag mig överflödig. Kändes som ett dagis, där jag placerades för att jag inte skulle synas i statistiken. Där jag är nu (Freekick) känns bättre. Där kan jag bestämma mer vad jag vill göra. Lära mig mer om det jag vill och behöver. Men vill ju hellre ha ett jobb där man tjänar egna pengar. De 5000 kr jag får nu räcker inte långt.
"Kvinna 33, Linköping"
Fungerar inte att blanda tidigare sjukskrivna som aldrig lär ha en chans att få jobb på dagens arbetsmarknad och så oss med lång arbetslivserfarenhet och höga utbildningar som blir ratade pga överkvalificering när vi söker skitjobb och ratade pga bristande erfarenhet när vi söker jobb i linje med våra utbildningar.
"Högutbildad, Örebro"
Kom i alla fall upp på morgonen, slapp vara inom hemmets fyra väggar, utvecklade sociala kontakter.
"47-årig kvinna, Jönköping"
Slaveriarbete är ju förbjudet. Gillar inte att man ska sparka på dom som redan ligger. Vad är det för mening med att gå till ett "jobb" och sedan ändå behöva hjälp med sitt uppehälle? Kanske vore en ide att göra om det hela till sk beredskapsarbete? Och se till att varje människa kan försörja sig på sitt arbete...
"Kvinna 52, Linköping"
Eftersom jag har varit på två bra fas 3-platser tycker jag att det är helt okej. Visst vill jag ha ett jobb och få riktig lön, men i väntan på det är det här ett bra alternativ. Jag träffar andra i samma situation som jag och får därmed ett socialt umgänge som jag kanske inte skulle ha annars. Jag försöker att se det positiva i det negativa, dvs att jag är arbetslös.
"Kvinna på Freekick, Linköping"
Man blir bara en siffra. Efter flera år på universitet känner man att man inte riktigt förtjänar fas 3. Trevliga människor, bra chefer, men känslan av att vara tvingad till att vara en lägre stående människa är osmaklig och svår att leva med. Man får ju inget jobb för att man är med i fas 3. Det ökar inte sannolikheten att få ett jobb. Bortkastat liv känns det som.
"Ohyggliga uppgivenhetskänslor"
Sitter bara av tiden. Är över 30 pers här och alla går omkring och försöket fördriva tiden. Eller hitta på lekar. Exakt som ett vuxendagis. :(
"Kalmarkvinna"
Ingen ide att säga nåt, ingen lyssnar ändå.
"Förnedrad"
Har inget positivt kring fas 3.
"Lägg ner"
Blev påkörd 2006. Lång sjukhusvistelse, rehab i dryga 2 år. Under den tiden fann läkarna ytterligare 2 diagnoser som jag behandlades för. Tiden gick och det bestämdes att jag inte kan återgå till mitt tidigare arbete.
Hamnade i fas 2 där Af/Fk meddelade att vi absolut skulle få "likvärdig ersättning baserad på vår A-Kassa". INTE att de tvångsutbetalade den!!
Slutligen fas 3 under 2011. Ett rent slöseri med resurser anser jag. Kreativt och väl utbildade individer som placeras i nonsensproduktion. Ingen extra ersättning till resor, arbetskläder osv om man får en placeringsplats (OBS! olika mellan kommuner?) - vilket blir ytterst kostsamt för en fas 3'are. Nej, FY för denna demokratiskt valda form av mänskligt slaveri!! Jag är så sårad och vingklippt av allt som hänt under dessa år. Att gång på gång bli kallad för bidragsberoende och att jag ska upp från sofflocket.. även av vår regeringschef! är allt annat än inhumant! Fattigpensionärer har 12000 per mån sägs det - jag har 9973 brutto. Inget jobbskatteavdrag naturligtvis men om det sägs inget. Ingen ursäkt, ingen förståelse, inget åtgärdande (jag hade kunnat gå på högskolan under denna tid tex) så jag avböjer att delta.
Det är nog att ha varit sjuk... tack.
"52, Luleå"
Leder inte till någon anställning.
"Trött"
Leder inte till någon anställning. Det är arbetsgivarens marknad med gratis arbetskraft när man är i fas 3.
"Örebrokvinna"
Du kommer dit. Och räknas som anställd på sysselsättningsplatsen. Den enda som tjänar en riktig lön är den så kallade anordnaren som glatt går runt och kallar sig för chef. Detta är en plats där du kan sy, pyssla, tillverka ljusstaken som de målar i olika färger och som sedan säljs i butikens café. I samma byggnad. Byggnaden där detta elände äger rum är en nedlagd bensinstation.
"27-årig man"
När jag sommaren 2010 skrevs över till fas 3 befann jag mig som ”samarbetare” hos Myrorna i deras nystartade butik i Sollentuna. (Samarbetare kallar Myrorna den arbetskraft som arbetar utan lön eller anställning, fas1:or, fas2:or, fas3:or, samhällstjänstare, praktikanter, arbetsrehabiliterare.) Att jag alls hamnade där var för att jag såg en chans till arbete som jag var mycket kvalificerad för (efter 3 år som anställ med liknande arbete inom Emmaus och flera år som volontär.) Om jag gav järnet och visade alla framfötter jag hade borde jag åtminstone landa med en lönebidragsanställning, hade jag peppat mig själv med. Det slutade med att jag började varje dag med Alvedon och därtill som sängfösare, och jag bad till slut min handläggare på Arbetsförmedlingen om att få byta plats. Mitt nederlag – jag hade jobbat häcken av mig 10-19 varje dag, sett alla mina kollegor göra detsamma, (en kvinna för knappt 4000:- netto, det var vad ett tidigare nattjobb i vården visade sig innebära) och dessutom förväntades vi känna det som en belöning i sig själv att få hjälpa andra som har det svårt i vårt samhälle. Fritt kaffe ingick, inga pepparkakor.
Butikschefen hade rekryterats utanför Myrornas organisation, var erfaren som teamledare/chef i dagligvaruhandeln och full av entusiasm. Han gjorde vad han kunde för att muntra upp oss i sommarhettan, men ventilationssystemet var inte dimensionerat efter högsommarvärme redan i maj, det hände att kunder vände i dörren. Ibland var det +34 inomhus. Och vi var katastrofalt underbemannade, chefen visste från dag till dag inte hur många som skulle dyka upp. fas1:or, fas2:or, fas3:or, samhällstjänstare, praktikanter, arbetsrehabilteringsfolk. En ordinär dag skulle vi vara 10-12 personer i tjänst, motsvarande 6 heltidsarbeten. För en Myrorna-butik i det läget, med den ytan, hade 10 heltidstjänster varit minimum, om vi alla inte skulle slita ut oss alldeles.
I augusti gav jag upp, efter 4 månader. Då visste jag att Myrorna inte anställer någon butikspersonal i första taget, inte så länge det går att komma undan gratis. Och med bidraget på runt 4500:- per månad som följde med varje fas3:are fanns det inget som helst incitament att betala ett enda korvöre i lön, inte ens 25% för en lönebidragare. Jag hörde mig för hos min gamla arbetsgivare om de var intresserade av att ta emot mig som fas3:are, men det tog lite tid för den kommunala byråkratins kvarnar att mala, så det dröjde 6 veckor innan det var klart. Dessa veckor gick jag hemma och väntade på besked, med Arbetsförmedlingens goda minne.
Jag är 55 år, jag anses som lågutbildad eftersom jag inte har någon högre utbildning än 2-årigt gymnasium plus Komvuxkurser. Jag har två funktionshinder (det ena är en arbetsskada), och jag är kvinna. Under de år jag var småbarnsförälder gick jag på vikariat inom barnomsorgen. Jag har inte haft en tillsvidareanställning sedan 1989. Vem blir intresserad av mig som arbetskraft, när man ser min cv?
Jag hade en fas3-plats på min gamla arbetsplats t.o.m. hösten 2013, och jag gjorde i praktiken nästan alla mina gamla arbetsuppgifter. 4 timmar/vecka av 40 var anslaget för eget aktivt arbetssökande. Det arbete jag gjorde på det som förut varit min arbetsplats kvalificerade mig enligt reglerna inte för en ny ersättningsperiod från min a-kassa. Jag fungerade officiellt som alltiallo och kvitterade för det ut ca 12000:-/månad i aktivitetsbidrag – före skatt. Bruttosumman är 65% av min senaste utbetalda månadslön, 16.000 kr i augusti 2007. Räkna ut den timersättningen, den som ids.
Några betalar priset. Nä, ja’ ä inte bitter... Senast jag hade en icke-tidsbegränsad anställning var 1989, och den sade jag upp mig ifrån eftersom jag vidareutbildat mig och skulle byta bransch. 25 år senare kan jag förstås hytta finger åt mig själv och säga att det var väl dumt gjort – 55 år ung skådar jag nu fram emot ytterligare 10 arbetslösa år innan det är pensionsdags.
"Kvinna och 50+ - är jag en tillgång eller en belastning för det samhälle jag lever i?"
Det enda som finns tillgängligt är en lokal samt datorer där vi får vara om ingen annan behöver lokalen för då måste vi flytta på oss. Får sitta i korridorer eller vara ute och rensa ogräs eller annan trädgårdsskötsel. Tagit med mig garn och sitter och stickar nu. De andra sitter framför datorn hela dagen eller bara sitter och inget gör. Svårt att prata med varann eftersom många är dåliga på svenska. Så sysselsättningsplatsen känns väldigt meningslös att vara på.
"Second Hand"
Skolmorfar/skolfarfar blev hotad med en penna av ett skolbarn som jag var ensam i ett rum med stängda dörrar. Blev aldrig trodd om jag sa något. Psykiskt illamående nästan varje dag.
Under flera månader har jag försökt hittat någon sysselsättningsplats och när jag väl har hittat så har de blivit ratade av AF. Ett företag där personen hade ekonomiska skulder men företaget var utmärkt skött. Ett annat ställe där jag sökte plats sket AF att höra av sig till stället, för AF fick den känslan att det inte skulle bli något, trots att jag hade pratar med ägaren och han hade velat ha in mig omgående men AF hörde inte av sig...
Af ville skicka mig till en vårdcentral och där skulle jag bland annat göra i ordning fredagsfikat åt personalen. Jag skrev ett mail och frågade om det fanns någon jobbchanser efter sysselsättningsplatsen men jag fick inget svar på det mailet ifrån vårdcentralen.
Jag är väldigt less på AF. Skulle det finnas en chans till att bli sjukpension så skulle jag ta den. Psykiskt stress hela jävla tiden och enbart negativa toner får man höra av af-personalen.
"Sjöbo"
Fas 3 är nog det sämsta som finns för arbetslösa. Man är så långt nere i skiten som man kan komma och får urusel ersättning.
"Kränkt och förlöjligad"
Är allmänt skittrött på fas 3 och dom handläggare på Af man pratat med bryr sig inte. Så hoppas det blir bättre, för jobb får man inte när man är i fas 3. Om man kommer på intervju och dom frågar vad man gör nu säger man hellre att man är arbetslös än säga att man är i skiten.
"Linköpingsbo"
Har varit på ett ställe där vi användes som ordinarie arbetskraft och ett ställe där det viktigaste var att vi var inlåsta nio timmar/dag (inkl. lunch). Vad vi gjorde där var mindre väsentligt, huvudsaken var att vi satt still. Nu är jag hos en sjukskriven person med firma. Personen ser oss som ett enkelt sätt att dra in skattefria pengar till företaget, i övrigt har firman inte så mycket verksamhet. Vi skvallrar inte, eftersom hen inte vaktar oss särskilt noga. De flesta av oss är fattiga och har hamnat hos kronofogden. Det är dystert. Tröstlöst. Men det är ganska tyst i medierna om dem i fas 3 som blir sjuka eller begår självmord. Högst status har de som är 61+ och kan välja att pensionera sig. Eller de som är rikt gifta och därför kan ha mat i kylskåpet och åka på semester.
"Uppgiven"
Ett förvaringsställe helt enkelt.
"Motalabo"
Hamnade där jag är nu efter att gått en svetskurs jag inte kunde fullfölja för att jag fick kronisk huvudvärk som jag har än i dag. Var på min fas 3-plats trots ständig värk och den vart bara värre. Nu kan jag inte stå till arbetsmarknadens förfogande alls.
"Slavlik"
Gått igenom två konkurser, arbetslös, fas 3. Inget support eller hjälp att få jobb utan satt på en stol framför en dator med inget att göra 8 timmar om dagen. Ständigt höra att man gör som dom säger eller så blir man utan bidraget. Arbetsförmedlaren har man ingen kontakt med i stort sett. Blev kraftigt deprimerad och är nu sjukskriven för det och har så varit i över ett år. Så nu utskriven ur fas 3. Detta sätt att behandla människor är inte humant, vi behandlar inte ens våra djur på det sättet. Denna fas-platsen har 2 eller 3 likadana ställen runt om i landet. Undrar vilka som egentligen får hjälp, de arbetslösa som används på detta sättet eller de som anordnar dessa platser och kammar in pengar? Ja, svaret på det vet vi ju redan.
"Värdelös och livegen"
Man känner sig utnyttjad, man flyttas runt som sekelskiftets statare arbetar för mat och hyra. Ekonomin får man aldrig ordning på. Man blir ut placerad på någon åtgärd, sedan hör man inget från arbetsförmedlingen fören det är dags att byta plats, ingen frågar hur det går eller hur man mår. Det skiljer mellan de platser jag varit på, en del bryr sig inte om man är på plats eller inte.
"Bortkastad"
Ett sätt att kontrollera oss. Har aldrig träffat min förmedlare.
"Går snart hem"
Fas 3 är inget annat än en förvaring och modernt slaveri. Denna uppfattning delas av de flesta, om inte alla fas 3are som jag träffar. De personer som inte känner såhär har oftast bara ett eller två år kvar till pensionen och har helt enkelt gett upp med sitt jobbsökande. Jag känner mig oerhört långt ifrån en anställning och får ingen hjälp överhuvudtaget från min anordnare.
"Vanmakt, uppgivenhet, misstro"