recension Kalle Moraeus leder kronprinsessans födelsedagsfiranden i tv, iförd folkdräkt, han spelar ett antal instrument på skiva och turné med Benny Anderssons Orkester och sjunger Bennys visor med ljus röst, han leder familjetillvända tv-program i ett tält i Orsa, han har suttit i Hovkapellet som violinist.

Och han lirar blues och rock, iförd kamouflagemönstrad keps i en kolsvart och trång klubb en blöt torsdagskväll i Motala.

Allt gör han lika bra.

Han har plockat ut ett band som han påstår bara gör sin tredje spelning i Motala i torsdags, vilket kan vara sant men är svårt att tro. Ty det svänger fenomenalt.

Det blir ett oemotståndligt gung omedelbart när bandet drar i gång med sin version av Chuck Berrys ”Maybelline”, med svensk text: ”Maj Lundin”. Den sjunger Kalle, annars överlåter han oftast sångmicken till Putte Snitt, som även är en lika driven gitarrist som Kalle, och till den fantastiske keyboardisten Magnus Caris.

Låtarna är covers, valda med omsorg, och det är nog mera rock och lite pop än blues. Till och med ett jazzigt nummer. Men som sagt, urvalet; vad sägs om det mycket tidiga men först mot slutet av karriären framförda Beatlesnumret ”One after 909”. Och Stealers Wheel-klassikern ”Stuck in the middle”.

Och Chuck Berry igen, ”You never can tell”. För att inte tala om ett häpnadsväckande instrumentalnummer. ”Den här trodde ni aldrig att ni skulle få höra”, säger Kalle och så spelar bandet Shadows-låten ”The rise and fall of Flingel Bunt.” Vi sextioplusnördar välte ölglasen av glädjechock. Nästan.

Och det blir J J Cale och en version av Hendrix ”Hey Joe”, framförd med text på vildsint Orsamål.

Charm och humor därtill. Det blev en fin kväll. Bomber Bar fixade en suverän start på musikhösten i Motala.