- Lågenergilampan är en temporär lösning, eftersom det just nu inte finns så många andra alternativ, säger Mikael Syväjärvi, docent på institutionen för fysik, kemi och biologi på Linköpings universitet.

Tillsammans med professor Rositsa Yakimova och en grupp forskare, arbetar han med att ta fram en helt ny typ av lysdiod som är tänkt att så småningom lysa upp våra hem. Arbetet med kiselkarbid har pågått på Linköpings universitet sedan början av 1990-talet. En av utmaningarna i dag är att få bort brister i materialet för att öka lyskraften.

- De här små defekterna gör att kiselkarbiden delvis funkar sämre, säger Mikael Syväjärvi.

Han menar att det kommer att ta runt 4-5 år innan lysdioder av kiselkarbid kan börja närma sig någon form av serieproduktion.

De lysdioder, LED-lampor, som i dag finns ute på marknaden har ett sken som många av oss uppfattar som kallt och ogästvänligt. Ljuset från kiselkarbid har i stället ett vitt sken som ligger närmare dagens glödlampor.

En ytterligare fördel med kiselkarbid är att det är miljövänligt, ett krux med lågenergilampor är ju att de innehåller kvicksilver. Förutom det uppenbara, kisel, består kiselkarbid av kol.

- Det har ingen som helst miljöpåverkan. Jordskorpan består till 70 procent av kisel, och kol är ju helt ofarligt, säger Mikael Syväjärvi.

Han berättar att den dagens lysdioder har en livslängd på ungefär 50 000 timmar, men att kiselkarbiden beräknas lysa omkring 300 000 timmar, alltså sex gånger så länge. Som jämförelse kan nämnas att en glödlampa lyser drygt 1 000 timmar, medan en lågenergilampa klarar 10 000.

I förlängningen ser Mikael Syväjärvi en utveckling av helt nya typer av både ljusarmaturer och användningsområden.

- Eftersom lysdioden inte kräver 200 volt utan kan drivs med likström, kan den exempelvis kopplas till solceller som lagrar energi och driver dem. De behöver alltså inte kopplas in på elnätet. Ikea kommer säkert också på massor av användningsområden, säger han.