Jan Hermansson och hans personal har ett stort stöd från bankledning, bankens säkerhetsavdelning och företagshälsovården att luta sig emot. En viktig del i krisbearbetningen är samtal.

- Vi människor reagerar olika och det är också olika hur snabbt reaktionen kommer. De som är involverade i ett trauma har heller inte hela bilden av händelseförloppet klar för sig. Därför är det viktigt att få ventilera sina upplevelser för att få en helhet av det som hänt.

På tisdagen fanns Lena Överli från huvudkontorets personalavdelning på plats i Kisa för att stötta personalen.

- Samtalet inom personalgruppen blir särskilt viktigt med tanke på banksekretessen som gör att man inte kan prata med vem som helst, säger hon.

Jan Hermansson var chef på banken även vid det spektakulära rånet 1999.

Vilka var dina tankar i måndags när du förstod att det var ett nytt rån?

- Eftersom vi har särskilda rutiner och handlingsplaner tog det praktiska överhanden först.

Och sedan?

- Det kan jag inte klä i ord. Men klart är att minnesbilderna från förra gången kom tillbaka. De rörde om både hos mig och personalen.

- Generellt tycker jag annars att personalen har hanterat händelsen på ett mycket föredömligt sätt.

Jan Hermansson tror inte att det var en tillfällighet att rånet skedde på samma datum som rånet 1999.

- Jag vill inte spekulera, men visst är det märkligt om det bara skulle vara en tillfällighet.

Är den 28 maj ett datum som nämns bland de anställda i bland?

- Det har förekommit.

Även före rånet i måndags?

- Själv tänkte jag inte på det, men jag vet att andra hade vidrört det.

Hur ska ni undvika ytterligare rån?

- Vi ska installera elektroniska lås, vilket innebär att entrédörrarna är låsta och bara kan öppnas via knapptryck inifrån banklokalen.

Jan Hermansson har upplevt två väpnade rån mot Östgötabanken. Vid rånet 1999 hade han en pistol riktad mot nacken, i måndags var han på lite längre avstånd från gärningsmännen.

Ändå tycks han vara lugn som en filbunke.

Hur klarar du det?

- Jag är nog av naturen lugn.