Boken inleds med Dostojevskijs ord: "Alla är ansvariga inför alla för allt som sker på jorden." Det är svårt att föreställa sig ett citat som passar bättre som förord till en andra världskriget-skildring.

För det är det Felicia Larsson har skrivit. En historisk, skönlitterär roman där vi får följa en åldrad kvinna, Sophie, som ur ett jag-perspektiv berättar om sin barndom under 30- och 40-talen.

Hennes berättelse handlar om vänskap, (med)mänsklighet och livsöden i krigstider, men boken är också en redogörelse för vad som hände under Hitlers tid vid makten.

- Det är väldigt mycket eftertänksamhet i den här boken, säger Felicia själv om sin skapelse.

Tre huvudkaraktärer

Förutom Sophie handlar boken om hennes två bästa vänner, Anne och Elisa. Annes pappa är socialdemokrat och nazistmotståndare, vilket leder till att han blir arresterad och satt i koncentrationsläger. Elisa är judinna och tvingas fly med sin familj för att sedan möta ett fasansfullt öde.

Karaktärerna lät Felicia växa fram tillsammans med berättelsen.

- Jag försökte ha ett helhetstänk. Jag tänkte på vad som hände som var stort under de här åren som kan ha påverkat och berört dem, säger hon.

Tysk bakgrund

Felicias mormor och morfar kommer från Tyskland och har hjälpt henne med många detaljer.

- De har gett färg till vardagslivet och berättat saker som hur de gick klädda, vad de gjorde i skolan, om man sade "mamma och pappa" eller "mor och far".

För Felicia har det funnits en konflikt mellan de berättelser hon fått höra från sina morföräldrar och skolans undervisning.

- Skolans bild var så svart och vit. "Tyskar är onda". Men mormor och morfar levde då och växte upp mitt i allt det där och har en mer nyanserad bild.

Det blev en bok

Det började med att hon var tvungen att göra ett projektarbete i skolan. Efter att ha kasserat flera idéer kom hon på den här krocken mellan människors verklighet och historieskrivningen och bestämde sig för att skriva en berättelse som visade båda sidorna.

Att det skulle bli en bok hade hon inte kunnat drömma om.

- Jag trodde inte att jag skulle hamna där, att det skulle bli så långt, säger hon.

Felicia bedömer att det har tagit cirka 200 timmar att arbeta med boken och hon har läst ett 15-tal böcker, både biografier och faktaböcker.

- Jag ville få ett så bra djup som möjligt. Man ska också vara källkritisk och låta opartisk i faktan man har med. Jag ville göra det så trovärdigt som möjligt.

Människors lika värde

Vart vägen bär för henne i framtiden vet Felicia inte. Men både skrivande och historia finns med på agendan.

- Jag har alltid tyckt att det varit väldigt roligt med historia. Jag har mycket böcker och sedan blir det levande när mormor och morfar berättar.

Historien kan lära oss mycket om oss själva. Även fast Felicia framför allt skriver för sig själv så var det viktigt för henne att skildra hur barnen och de vanliga tyskarna hade det.

- Jag ville lyfta upp ett glömt perspektiv. Det är samma med det som händer i Syrien och den arabiska våren. Jag har haft det i huvudet. Vi är alla människor oavsett vem man är, säger Felicia.

Det är här Dostojevskij-citatet visar sin sanna innebörd.

- Man har ett eget ansvar inför andra. Man är inte ensam utan det finns andra människor runtomkring en och man kan hjälpas åt att dra ett tungt lass.