Peter Gustafsson, 54 år ringer Corren på torsdag morgon. Han är vanligtvis lågmäld och sansad. Nu beklagar han sig över att han är arg.

- Någon har stulit min elrullstol. Jag kommer inte ut ur lägenheten.

Han är orolig och under morgonen har telefonen gått varm. Utöver att polisanmäla stölden har pratat med hjälpmedelscentralen för att höra om ersättningsstol. Han har ringt jobbet och lämnat besked om att han inte kommer. Han har ringt urologen på US, där han under dagen skulle ha lämnat prover.

Vi bestämmer tid för att prata vidare. Medan kaffet rinner genom bryggaren på redaktionen påträffas elrullstolen. Slängd i djupsnö i ett buskage vid Sandtagsskolan. Närpolisen har fått påringning om fyndet och gräver upp stolen ur snön. Senare kommer Åtvidabergs taxi att för att hämta och leverera elrullstolen tillbaka till Bondegatan.

När Corren kommer står den i trapphuset med snöigt underrede. Sittdynorna är på tork i lägenheten. Peter är lättad, men besviken över att någon kan ta ett hjälpmedel från en funktionshindrad.

- Just i dag betydde den extra mycket. Jag hade tid på sjukhuset för att ta nya prover.

Peter har överlevt sin cancer länge. Det är i år tolv år sedan han fick besked om att han drabbats av prostatacancer. Han gavs ett halvår att leva.

Men Peter har tänkt positivt och haft olika livsmål. Han har trotsat sjukdomen och överlevt domen. Men cancern har han inte blivit fri från. Den har spritt sig.

- Den är inne i en fas när det inte finns mycket att göra.

Provtagningen i går skulle ge svar på hur pass hans organ är påverkade. Med tillräckligt goda resultat finns en förhoppning om behandling med en ny medicin, något som skulle kunna ge Peter ytterligare tid att leva.

Han kommer få en ny tid på sjukhuset, men är ledsen över att det inte blev som planerat. Den försvunna elrullstolen fick tankarna att snurra.

- Jag är beroende av att komma ut och jag har ett helsicke att vara själv, säger Peter och förklarar:

- Jag är rädd för att dö ensam.

Tankarna på sjukdomen skingras av jobbet. Peter jobbar, trots sjukdomen och trots den trötthet cancern ger honom. Som rådgivare på Brukstödscenter, som drivs av handikappföreningarna i Östergötland, gör han nytta för andra hårt prövade människor.

- Utan jobbet skulle jag klättra på väggarna och tankarna på sjukdomen skulle växa som en snöboll. Då får jag ångest.

Vi dricker kaffe i Peters och hustrun Katarinas vardagsrum. Katarina skakar på huvudet över stölden och berättar om Peters förtvivlan när han upptäckte att stolen var borta.

- Jag undrar om de som tog den är införstådda med konsekvenserna och vilken skada de gjort. Förmodligen är det något rackarskap, men det är inte försvarbart, säger hon.

Omständigheterna kring stölden har klarnat med hjälp av grannar. Vid 21-tiden på kvällen stod elrullstolen i trapphuset. En timme senare, när en granne skulle rasta sin hund var den borta. Hur någon kommit in i trapphuset, efter att porten låsts för kvällen förbryllar. Likaså hur någon kunnat släpa den 120 kg tunga rullstolen nedför trapporna. Handikapphissen var inte använd.

Närpolischef Ann-Louise Peterson är tacksam över uppgifter om någon sett personer köra runt i elrullstolen. Peter likaså. Om det kommer fram vem som stal den så vill han träffa denne. Inte för att skälla eller straffa.

- Jag vill bara berätta hur det drabbar när man tar ett hjälpmedel, säger han.