Meitek Grochner och Sara Fransson förlorade alla sina släktingar i nazisternas arbets- och förintelseläger i Polen. På söndagen deltog de i den årliga ljushögtiden vid Raoul Wallenbergs plats i Linköping.
För 63 år sedan 27 januari 1945 nådde allierade styrkor, Röda armén, fram till Auschwitz och befriade de cirka 7 000 överlevande som fanns kvar. Lägret var på sin tid ett av nazisternas största koncentrations- och förintelseläger.
Få unga
Sedan 1999 har den 27 januari varit en nationell minnesdag och från 2005 har FN deklarerat dagen som en internationell minnesdag över förintelsens offer. På Raoul Wallenbergs plats i Linköping hedrades naziregimens offer för nionde året på söndagseftermiddagen med tal och ljuständning.
- Det är väldigt viktigt förintelsen inte glöms bort och därför blir jag ledsen över att det är så få unga här idag, säger 81-åriga Sara Fransson (född Leczycha) som inte kunnat återfinna några släktingar i Polen. Mor, far, ett syskon och alla andra släktingar försvann i förintelselägren.
En mission
Västeråsaren Mietek Grocher, 81 år, berättade att han som pensionär åker runt på skolor sedan 1991 mer eller mindre på heltid.
- Det är min mission att berätta om vad som hände mina nära och kära och alla andra i lägren. Alla i min familj dödades: mor, bror och syster. Min pappa dog en vecka innan befrielsen.
Ett 50-tal
Ljusmanifestationen arrangerades av bland andra Linköpings kommun, Ansgarskyrkan, Judiska församlingen och Samfundet Sverige-Israel.
I år deltog ett 50-tal på ljusmanifestationen som var ett av flera inslag under söndagen. Övriga arrangemang ägde rum på stifts- och landsbiblioteket.
Läs mer i måndagens Östgöta Correpsondenten.