- Varje nyårsafton har vi skålat och sagt till varandra: "Hoppas att det blir i år". Vi har blivit besvikna varje gång, men nu är Kosovo självständigt!
Sabrije Krasniqi nästan vibrerar av glädje. Hon jublar inte högt men kroppen utstrålar lycka.
I lägenheten där Mehmet och Feride Haziri bor firar Sabrije, hennes make Shukri och barnen Krushtrim, Rrezarta och Anita, Mehmets bror Behxhet och hustrun Lirije, och vännerna Erling och Britt Johanson som rest från Eksjö för att vara med.
Bordet dignar under vinglas, kaffekoppar, tårta och smörgåstårta, frukter och kakor. Tv:n drar igen och igen till sig uppmärksamhet: Via kabel ser de talen som föregår utropandet av Kosovos självständighet.
I blomkrukor och på bord i lägenheten sitter Kosovoflaggor nedstuckna och Anita, sex år, har festens snyggaste tröja, röd med texten "Kosovo" i svart och två svarta örnar från flaggan.
Shukri säger:
- Idag är vi väldigt glada, men ledsna också. Vi kosovoalbaner har kämpat så länge, sedan 1912, för det här. Många som varit med och kämpat är döda och får inte vara med om den här dagen.
Erling skjuter in:
- Jag tror inte att de flesta svenskar förstår hur stort det här är för människorna i Kosovo.
Erling och Britt lärde känna Shukri och Sabrije när de anlände som flyktingar till Eksjö 1992. Då var deras äldsta barn, dottern Rrezarta, bara två år. Erling och Britt har kämpat för att familjen skulle få uppehållstillstånd. Sedan dess har vänskapen fortsatt.
Rrezarta, nu 18, har varit i Kosovo flera gånger. Resten av släkten och många av deras vänner lever fortfarande där. Rrezarta säger:
- Det känns som att vara hemma där. Jag är hemma här också. Men mitt hjärta är hemma i Kosovo.
Blickarna vänds mot tv:n, nu är det känslosamt; talet handlar om Kosovos historia och framtid. Vinglasen höjs. Flera i lägenheten drar efter andan; det här är stort. Man hummar medhållande - och fnittergråter lite, det är glädje och tårar samtidigt.
Till slut - talet avslutas och nu! Alla skålar. Shukri och Behxhet har tårar i ögonvrårna. Mehmet suckar lyckligt.
Shukri och Sabrije säger att nu fortsätter kampen. Nu gäller det att bygga fred i Kosovo mellan alla folkgrupper som bor där: Albaner, turkar, romer, serber, bosnier...
Kosovos ruinerade ekonomi måste fås på fötter, den gigan-tiska arbetslösheten måste pressas ned.
Shukri är övertygad: Freden kan bli för alla, och de länder som ser faror med ett självständigt Kosovo, som Ryssland, behöver inte oroa sig.
- Alla vinner på det här om alla respekterar varandra. Det är inget farligt.