Det konstaterar Jennie Håkansson i sin avhandling vid Universitetet i Linköping.  Målet med att hålla utrotningshotade arter i fångenskap är ofta att så småningom släppa ut djuren i det fria igen. Men många överlever inte sådana utsläpp, vilket kan bero på att de successivt anpassats till livet i fångenskap..

Livet i fångenskap i generation efter generation leder nämligen till ändrade beteenden. Men även djur från olika typer av fångenskap reagerar olika, visar etologen Jennie Håkanssons studier.

Hon har studerat det röda djungelhönset som lever i norra Indien och som är ursprunget till alla tamhöns.

I ett försök där kycklingar från olika fångenskapsmiljöer fick växa upp tillsammans visade det sig att de som härstammade från djurparker där hönsen gick fritt omkring visade mer rädsla för rävar och rovfåglar än de kycklingar som kom från mer skyddade miljöer.

Olika slags fångenskapsmiljö gav också skillnader i sociala beteenden och sökandet efter föda.

Men det går att ändra beteendet, och det på bara ett fåtal generationer, visade försöket. Efter tre generationer i samma miljö reagerade de olika grupperna mer lika på rovdjur.