52-åringen har ett digert brottsregister. Han fick sin första dom 1992 och har sedan dess dömts åtskilliga gånger. Så sent som i augusti i år dömdes han för en rad brott - bland annat rattfylleri, vårdslöshet i trafik och ringa narkotikabrott. Göta hovrätt valde att döma honom till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Behandlingen får 52-åringen just nu på hem för narkotikamissbrukare.

Handlingar som Corren tagit del av visar att 52-åringen hittills har dömts för 180 brott. Han har bland annat fällts för olovlig körning vid 70 tillfällen, ringa narkotikabrott vid 32 tillfällen och rattfylleri vid tio tillfällen.

Men det finns också ett stort antal brott som mannen inte har dömts för.

Åklagare i Linköping, Norrköping, Malmö och Jönköping har vid flera tillfällen beslutat om så kallad åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse innebär att brottet visserligen utreds av polisen - men det blir varken åtal eller rättegång.

Totalt har 52-åringen fått åtalsunderlåtelse för 28 olika brott, bland annat rattfylleri, ringa narkotikabrott och obehörigt avvikande från trafikolycksplats. Vid inte mindre än tio tillfällen har han sluppit åtal för olovlig körning. Han har också sluppit åtal för fyra fall av rattfylleri.

Bland poliser finns en frustration över att 52-åringen och andra återfallsförbrytare kan begå brott utan att få något straff.

- Vi får höra från våra chefer att vi ska punktmarkera återfallsförbrytare. Men när åklagarna låter bli att väcka åtal, trots att det finns bevis och erkännanden, känns det hopplöst, säger en polisman som vill vara anonym.

- Som polis lägger man ner timme efter timme på att utreda brott och så leder det inte till något som helst straff.

Att åklagarna låter bli att väcka åtal för alla brott som 52-åringen begår hänger samman med hur lagen tillämpas i Sverige. Straffet blir nämligen inte dubbelt så långt för en person som exempelvis döms för två stölder i stället för en. För den som gjort sig skyldig till flera brott spelar det ingen roll om han döms för ytterligare ett mindre allvarligt brott - straffet blir ändå detsamma. Enligt lag ska en åklagare avstå från att väcka åtal för ett brott om det inte får någon betydelse eller bara liten betydelse för straffet. Tanken är att detta ska spara resurser inom rättsväsendet.

Ronny Tärning är chefsåklagare vid åklagarkammaren i Linköping. Han säger sig ha förståelse för att poliser kan känna frustation över att brott som de utreder inte leder till åtal.

- Vi åklagare kan också känna frustration. Men det är mot lagstiftaren man ska vända sin frustration, säger chefsåklagaren och fortsätter:

- Vi gör som lagstiftaren säger att vi ska göra. Vi kan inte göra som vi själva tycker eller som enskilda poliser tycker. Och inte heller vad allmänheten tycker. Vi måste följa lagen och försöka förklara det på ett så bra sätt som möjligt.

Ronny Tärning medger att det kan strida mot den allmänna rättskänslan när brottslingar inte döms för alla brott de begår.

- Avsikten är inte att folk ska kunna köra rattfulla eller köra utan körkort. Men lagstiftningen får ibland de här stötande konsekvenserna.