Ja där ser man hur politiker tänker. Det är väl bättre att lägga till några kronor och få fler i arbete, särskilt inom äldreomsorgen där det fattas personal. Men allt möjligt annat får kosta, men de som byggt upp Sverige ska inte få en dräglig tillvaro. Det räcker nog att plocka bort några onödiga politiker så finns det ännu mer pengar.

Det finns ju många arbetslösa som har socialbidrag. Då blir det ingen extra kostnad för kommunen, om personen skulle ha fått samma belopp även utan att arbeta. Mänskligt blir det förhoppningsvis en vinst, om den arbetslöse får ett socialt sammanhang några timmar i veckan och får känna sig lite nyttig, och de gamla (eller var h*n nu ska jobba - skolan, daghemmen och hemtjänsten är andra tänkbara platser) blir förhoppningsvis också gladare.

Det är dock två saker som är viktiga här.

1. Man får inte tvinga en person som absolut inte vill, att arbeta med människor. Det blir aldrig bra. Det kan gå ut över vårdtagarna/de boende/barnen o.s.v..

2. Den fasta personalen måste vara införstådd med praktikantens (eller vad h*n nu ska ha för titel) roll. Det får inte bli så, att de ställer krav på att h*n ska göra deras fasta arbetsuppgifter, som att bädda sängar, byta blöjor, hjälpa de gamla på toaletten, göra förflyttningar mellan säng och rullstol... Detta är ju speciellt viktigt om praktikanten faktiskt HAR nedsatt arbetsförmåga av fysiska eller psykiska skäl.

Att det inte blir ett tvång, och h*n pressas till något som h*n inte mår bra av. Eller får möta ogillande blickar av personalen, för att h*n "bara" läser tidningen för de gamla t.ex. och inte tar de tunga och otrevliga bitarna med utsöndringar o.s.v.. (Jag jobbade i äldrevården några år, så jag vet hur avundsjuka och bittra många anställda kan vara i denna bransch...)