Corren har tittat på närvarostatiken på de totalt tio möten som hållits från augusti förra året fram till säsongens avslutande möte i juni i år.

Konstateras kan att politik - åtminstone i Linköping - är en medelålderssysselsättning. Gruppen 48 år och över sluter upp mangrant. Medan medelåldern på de om varit mest frånvarande är 39 år . Men i den gruppen finns moderaten Beata Douglas Anderberg, som är 60 år, och som drar upp åldersstatiken en del.

Giltig frånvaro

Sjukdom och barnledighet är de förklaringar till frånvaron som Corren fått. Något som Ann-Cathrine Hjerdt (M) fullmäktiges ordförande inte är så förvånad över.

- Åtminstone i vårt parti har vi diskuterat det här med föräldraledigheter och möjligheten att fullgöra sitt förtroendeuppdrag. Vi har väl inte riktigt kommit fram till något konkret. I dag händer det att ledamöter tar med sina små barn på mötena.

Hjerdt anser att frågan bör tas på allvar eftersom man samtidigt vill att, särskilt fäder, ska vara föräldralediga..

Lika knepigt är det med sjukdom.

- Frågan är om man kan sjukskriva sig från sitt förtroendeuppdrag, säger en ledamot som av den anledningen varit borta från det stora flertalet möten.

Nu är det inte så att det blir kris om någon ordinarie fullmäktigeledamot anmäler frånvaro. In träder då ersättare så partiet är fulltaligt på det viset. Nog så viktigt om det blir omröstning i vissa frågor.

Ett av tio möten

Sverigedemokraterna är det parti som har sämst närvaro. Visserligen har två av tre ledamöter hundraprocentig närvaro, men den tredje ledamoten, Anna Larsson, har missat nio av tio möten.

Enligt partiets gruppledare Johan Karlsson beror det på att hon bytte jobb under hösten och har haft svårt att få ihop det med sitt förtroendeuppdrag.

Han tror inte att det har försvagat partiet i fullmäktige, eftersom ersättarna (partiet har två) alltid är med på de möten som hålls före.

Jobbet är anledningen till frånvaro också för socialdemokraten Eric Rynestad som varit på två av tio fullmäktigemöten.

- Eftersom jag är yrkesverksam inom fackföreningsrörelsen är det lite svårt att vara med varje gång, säger han.

Är det svårt att kombinera sitt förtroendeuppdrag med ett jobb?

Ann-Cathrine Hjerdt säger att hon uppfattar att det ibland kan vara svårt för ledamöter att få ledigt. Eric Rynestad håller med och säger att han upplever att det har blivit tuffare.

- Men jag vill inte säga att det är anledningen för min del. Jag är ombudsman i IF Metall och att min att frånvaro har blivit så hög nu är att jag har haft en nyckelroll i en stor omorganisation som vi genomfört.

Viktigt uppdrag

Trots allt tycker Eric Rynestad att förtroendeuppdraget är viktigt och intressant och vill fortsätta med det.

Att vara förtroendevald är inget man blir rik på. Enligt uppgift får varje ledamot som deltar i mötet - som i regel pågår i många timmar - en ersättning på 550 kronor. Blir det ett riktigt långbänksfullmäktige kan ledamöterna kvittera ut dubbla summan.

Nu är fullmäktigemöten minsann inte bara för valda ombud. Vid varje tillfälle finns tid avsatt där vi medborgare kan ställa frågor. Men det händer ytterst sällan.

Finns det något man kan göra för att hotta upp mötena och göra dem mera angelägna?

-- Just den frågan diskuteras faktiskt på regeringsnivå, säger Ann-Cathrine Hjerdt.

Anledningen är att så många frågor redan är beredda och "färdigpratade" när det väl ska fattas beslut att det aldrig blir någon diskussion.

- Det blir ju lite tråkigt. Man skulle önska att det blev lite mera av livlig debatt, säger hon.

Så får man liv i debatten

Förändringen som diskuteras är att kommunstyrelsen, där representanter för nästan samtliga partier sitter, enbart skulle bli för den som innehar majoriteten.

Det skulle kanske få fart på debatten, gissar hon.

Ännu är det bara en idé, enligt Ann-Cathrine Hjerdt och man kan ju förmoda att de partier som inte tillhör en majoritet men ingått i kommunstyrelsen inte stillatigande skulle vilja se sig sidsteppade i kommunens egen "regering".