- Det finns en stor ambivalens bland unga i dag om miljöproblemen, säger Maria Ojala som har doktorerat i psykologi och forskar om unga människor och deras inställning till miljöproblem vid Uppsala universitet.

Hon säger att unga tycker att det är väldigt viktigt att ändra sin livsstil, men de uppmuntras samtidigt att konsumera i stor utsträckning, som till exempel att byta mobiltelefon ofta och att ha kläder som är moderna.

- Det här idealet är svårt att leva upp till, säger hon.

En undersökning som Konsumentverket lät göra förra året visar att miljötänk inte är någon viktig aspekt när unga människor handlar. Omkring 1 000 unga deltog och fick svara på frågor om vad de köper och varför. 90 procent hade under de tre senaste månaderna handlat kläder och skor, vilket var det vanligaste de lade pengar på. Över hälften svarade att de sällan eller aldrig tar hänsyn till miljö- eller etikaspekter.

Flera av kommentarerna som florerat kring denna och liknande undersökningar handlar om att unga shoppar för lycka, men frågan är om det är hela förklaringen.

Den amerikanska sociologiforskaren Kari Marie Norgaard bodde under ett år i ett litet samhälle i Norge för att studera hur människor i allmänhet förhåller sig till klimathotet. Enligt henne är det inte egoism eller brist på kunskap som gör att vi inte lever som vi lär för att parera klimathotet, utan en handlingsförlamning som beror på vår inlevelseförmåga.

Hon menar att det pågår en kollektiv förnekelse i de flesta västerländska samhällen. Människor är egentligen djupt oroade över klimatförändringarna, men tränger undan hotet i sina vardagliga liv.

För vårt välmående behöver vi känna tilltro till att världen, både naturen och det mänskliga livet kommer att fortsätta se ut något sånär som vad det gör i dag. Klimathotet sätter känslan av kontinuitet och ordning på spel, vilket blir för svårt att ta till sig. Det blir för hotfullt och få att slippa ha de jobbiga känslorna förtränger många hotet och blir passiva. Norgaard menar att kanske om vi vore mindre känslomässigt styrda och mer rationella skulle vi kunna agera på ett mer effektivt sätt för att lösa problemet.

Inte bara rädsla ligger bakom handlingsförlamningen, utan också känslor av hjälplöshet. Vår livsstil späder också på klimatförändringarna, vilket också blir en börda eftersom det ger oss skuldkänslor och då är det skönare att inte tänka på problemet. Under sin vistelse fann Kari Marie att känslor av rädsla, hjälplöshet och skuld var så plågsamma att de flesta invånarna valde att skjuta problemet i från sig.

Maria Ojala håller med om Kari Maries slutsatser och berättar att barn redan i 11-12 årsåldern har liknande försvarsmekanismer. Maria säger att unga ofta har en negativ syn på framtiden och känner hopplöshet.

- Unga tycker att miljöarbete är viktigt, men tycker inte att det som de själva kan göra för miljön känns meningsfullt. Ofta resonerar de att om man till exempel vill handla miljömärkt eller duscha mindre är det någonting som alla måste göra, annars spelar det ingen roll, säger Maria.

För Marias del har nu nästa forskningsprojekt tagit vid. Nu fördjupar hon sig i hur ungdomar kommunicerar kring miljöproblemen, inte bara i skolan utan även med föräldrar och vänner.

- När ungdomar kommer hem och talar med en förälder om till exempel mobbning blir de ofta bra bemötta i det, men när de säger att de är oroliga för klimathotet blir gensvaret förmodligen annorlunda. Min hypotes är att de får ett svar i stil med ?tänk på något annat i stället,? säger hon.