I februari 2006 dömdes personerna bakom människohandelshärvan som avslöjades i Norrköping under våren 2005.

Samtidigt dömdes också sju personer till böter för att de köpt sex. Senare samma år erkände en annan man att han köpt sex och fick då ett strafföreläggande av åklagare.

De var de första som lagfördes för brottet i Östergötland sedan lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster trädde i kraft 1999. Under åtta år har totalt 436 personer i hela landet åkt fast.

Kajsa Wahlberg, kriminalinspektör vid Rikskriminalens människohandelsgrupp, förklarar varför inte fler dömts.

- Det är oerhört svårt att bevisa. I princip måste vi dokumentera överlämnandet av pengar och den sexuella handlingen. Att sexköp är ett så kallat bötesbrott gör dessutom att vi inte får tillåtelse till telefonavlyssning. Istället koncentrerar vi oss på grövre brott som koppleri och människohandel.

Så ni prioriterar inte jakten på sexköpare?

- Nej. Vi jagar inte sexköpare, vi tar dem när vi avslöjar kopplare och människohandlare.

Om straffen är låga och polisen inte jagar sexköparna. Är inte sexköpslagen meningslös då?

- Nej. Som många andra lagar ska den fungera avskräckande. Av de som kan tänka sig att betala för sex tror jag att många avstår just för att det är olagligt. Dessutom försvårar lagen det mycket för människohandlare som tvingar kvinnor att sälja sig.

Borde inte även försäljning av sex kriminaliseras?

- Studier visar att 70-75 procent av de kvinnor som säljer sig har blivit utsatta för sexuella övergrepp när de var barn. Många missbrukar, det kan handla om sex, alkohol eller droger. Vi måste göra allt vi kan för att underlätta för dem att söka hjälp. Om vi gör dem till brottslingar blir det tvärtom svårare.