Folkvandringstiden verkar inte vara slut. Skeppsås gick man ur huse för att återuppleva fornstora dagar tillsammans med arkeologen Peter Nyberg. Att det var en ljuvlig majkväll bidrog säkert både till upplevelsen och uppslutningen.
Laila Thor, nybliven ordförande för lokala hembygdsföreningen, hade all anledning att vara nöjd. Närmare ett 50-tal, barn och en hund medräknade, hade samlats inför vandringen över gravfälten. Initiativet kunde hon tacka Alice Andersson för, och förutom Skeppsåsbor hade även Fornåsa- och Vallerstadsbor kommit, ditlockade av djungeltrumman.
Efter en närapå timslång föreläsning om de olika arkeologiska tidsåldrarna, avbruten av en tämligen frågvis församling, vågade äntligen Peter Nyberg från länsmuseet släppa loss gruppen för vandringen i tid och rum.
Sattes på prov
Nu var det hans tur att sättas på prov. På en åsformation i en hage väster om byn fick han uppgiften att bedöma ett antal misstänkta formationer, stenhögar som gropar. Att kunna skilja på en gravhög och ett odlingsröse är inte helt lätt. För att vara riktigt säker måste man göra en utgrävning.
En dag att bygga
- Jag får inte riktigt gravkänsla här, sade Peter Nyberg, enligt hans erfarenhet var stenarna placerade på ett mer ordnat sätt än på den här slarvigt hopkomna stenhögen.
- Hur lång tid tar det att bygga en järnåldersgrav? ville en pojke veta.
En dag, trodde Peter Nyberg. Fast han medgav att han inte visste helt säkert, han kunskap begränsade sig till att gräva ut dem. Några Vallerstadsbor skämtade om att de minsann hade fler gravar än Skeppsås, för att inte tala om resta stenar. Vandringen fortsatte mot det stora gravfältet i norra Skeppsås där de flesta och mest tydliga gravarna kunde beskådas.
"
Arkeologen Peter Nyberg i en hage väster om Skeppsås.