Pakiza Miskinmal, 16 år, ska utvisas till Afghanistan, ett av de länder i världen där kvinnoförtrycket är hårdast.
Där finns den man som, enligt Pakiza, har dödat hennes pappa och krävt att hon ska gifta sig med honom.
– Jag har trotsat honom och flytt ur landet i stället för att gifta mig med honom. Om jag kommer tillbaka kommer han att våldta mig eller döda mig, jag är livrädd och drömmer mardrömmar om nätterna, berättar Pakiza Miskinmal.
Sedan december 2011 har hon bott på boendet för ensamkommande flyktingbarn i Mjölby. Hon har gått på Kungshögaskolan, lärt sig svenska och fått kompisar.
– Jag ser hur svenska kvinnor lever, att de får bestämma över sitt eget liv. Min enda önskan är att få leva så, berättar hon när vi träffas hemma hos en av hennes kompisar.
Men Migrationsverket vill annorlunda. Pakiza har fått avslag på sin asylansökan, och även på sitt överklagande till Migrationsdomstolen. Hennes berättelse anses inte trovärdig.
Pakiza berättar samma sak för oss som hon många gånger berättat för advokater, domare och tjänstemän på Migrationsverket:
Hon växte upp på en liten gård i Afghanistan där familjen levde under ständigt hot för att mamman vägrat att gifta sig med en inflytelserik kusin, och i stället valt att gifta sig av kärlek med den man som var Pakizas pappa.
Kusinens heder hade blivit kränkt. Han hotade gång på gång att döda Pakizas pappa.
– En dag för ett år sedan kom kusinen och några män hem till oss. De bar på min pappas blodiga kropp, de hade slagit ihjäl honom.
Mamman anmälde mordet till myndigheterna, men kusinen har en hög position i samhället och anmälningen tystades ner. Veckorna därefter kom han gång på gång tillbaka och misshandlade mamman. En dag pekade han på Pakiza och sade: Jag vill gifta mig med henne. Jag kommer tillbaka om några dagar, så blir det bröllop.
Pakiza skulle alltså tvångsgiftas med sin pappas mördare, en 50-årig man. Då sålde mamman sina smycken och betalade en flyktingsmugglare för att ta Pakiza till Europa. Några dagar senare var hon på väg, och efter en resa på många veckor blev hon lämnad på järnvägsstationen i Malmö.
– Jag var förtvivlad, jag ville inte lämna min mamma och min yngre syster, men jag blev tvungen. Jag har inte hört något från min mamma sedan jag for. Jag vet inte om hon lever, säger Pakiza.
Nu vill Migrationsverket utvisa Pakiza till ett barnhem i Afghanistan. Oskar Ekblad, avdelningschef på Migrationsverket, vill bara uttala sig generellt.
– De flesta ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan får stanna därför att de inte har någon familj att återvända till. Men det finns en del som får avslag därför att vi bedömer att de har föräldrar att återvända till, och att det är bäst för dem, säger han.